Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)EN UNDERBARA HARPAN.
17
född och alltsä hade rättighet att kallas äldst, fast de
flesta antogo, att denna rätt tillkom Andante, som i
sin hållning och hela sitt uppträdande var sin
tvillingsyster överlägsen i värdighet och av de båda hade
mesta likheten med sin moder, drottning Adagio.
Sedan kom den livliga, glada prinsessan Vivace, och,
sist av alla, Vivacissimo, yrhättan i dräkten av
silver-skir med invävda trollsländor i alla färger. Henne
visste man ej alltid var man hade. Dansande och
lättfotad flög hon hit och dit, till stor oro för gamla
tant Moderato, en moster till drottningen, som gärna
— ibland alltför gärna — ville hjälpa sin systerdotter
att uppfostra barnen och lägga band på de yngres
naturliga livlighet, vilket emellertid oftast grundligt
misslyckades.
— Litet sordin skulle kläda dina döttrar, brukade
hon säga.
— Ja, men med sordin i tid och otid blir det
så lätt halvhet — det klingar icke äkta, menade
drottningen.
Tant Moderato var icke ensam om denna lust
för inblandning i uppfostran. Kungen hade tre gamla
kusiner, av vilka de båda äldsta, Grave och Lento, på
grund av sin höga ålder icke beklädde några ämbeten
och fördenskull hade god tid att reflektera över
ungdomens dårskaper. De båda vördnadsvärde gande
ville helst i tankar och drömmar skåda in i den högre
tillvarons mysterier. Den osynliga världen var för
dem mera verklig än den synliga. Och därför förlåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
