Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)EN UNDERBARA HARPAN.
19
vänliga, mjuka Dolce med det ljuva småleendet, som
var prinsessornas kammartärna, och den lille
hovnarren Sclierzo.
IV.
Sedan vandringen framåt skogsåsen fortgått några
dagar, kommo de vandrande till en öken av sand och
stenar, där så mången dukat under för den
brännande solen.
Likväl klagade ingen av den kungliga familjens
medlemmar. De buro sina huvuden högt, de gingo
framåt med okuvligt mod, kämpande för varje steg.
Alla höllo tillsammans, på så sätt, att de som hunnit
före gjorde pauser och inväntade de andra. Men
hade icke hovmästaren varit, skulle troligen hälften
av hovfolket stupat eller vänt om i öknen, och han
behövde hela sin energi och all sin kraft att driva
hopen framåt »som en skock får» — som han sedan
skämtande uttryckte sig.
När de genomvandrat denna öken, möttes de på
andra sidan av en nästan ogenomtränglig törnhäck.
Det är avundens och de elaka ordens törnhäck. Den
som vänder om på halva vägen i öknen, han slipper
få några sår i denna häck.
Det var en gång en människa, som kände avund
och talade onda ord om en annan. Då drömde hon
en natt, att en buske växte upp vid vägen, och på
denna blev ett vasst törne för varje ord hon sagt.
Dessa törnen stungo den hon hatade, så att såren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
