Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
DEN UNDERBARA HARPAN.
aldrig stodo till att läka. Då fattades hon av ånger
och ville hugga busken från roten. Men nu sårades
hon själv så illa, att —hon vaknade med ett ångestrop.
Ty det var ju blott en dröm. Och man brukar ju
alltid vakna, innan man drömt sig till slutet.
Men tänk, om det verkligen växer ut törnen på
denna häck för alla bittra och onda ord människor
säga om varandra!
Det gällde nu för var och en att bana sig väg.
Maestoso trodde, att den väg han röjt, den kunde
hans drottning och hela hovet vandra efter, och han
kämpade som en hjälte. Men då han mitt inne bland
törnena vände sig om, fick han se, att den uthuggning
ban gjort steg för steg ögonblickligen växte igen om
honom och att det gick alla de andra på samma sätt.
Och ingen gräns syntes det vara på törnena, framom,
bakom, på sidorna, överallt törnen, endast törnen!
Ingen kommer ur den häcken utan blödande händer
och fötter och sönderriven mantel.
Då hovets alla medlemmar åter funno varandra
på ängen efter överstånden fara, föllo de varandra om
halsen, de flesta alltför utmattade för att kunna yttra
något.
Sedan kom man till virvelvindarnas dansbana,
där Grave och Lento och Largo och gamla tant
Moderato och själva kungen och drottningen hade
svårt att bibehålla sin värdighet och där alla glada
ungdomar togo sig en munter svängom. Ni skulle
sett lilla Vivacissimo, förd av västanvinden, eller Presto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
