Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)EN UNDERBARA HARPAN.
21
och Prestissimo på nordanvindens rygg! Hi och ho,
det gick så det ven!
Och så skulle ni sett dem en afton på älvornas
äng, lyssnande till näktergalens sång i skogsbrynet.
De hade det icke alltid svårt och tungt, de fingo också
ana vad det vill säga att vara lyckliga.
Kommo de så till tvenne sjöar, vilkas
hemlighetsfulla brus talade till hjärtat och väckte en underlig
oro och beklämning. Mången gripes där av
hemlängtan och vankelmod och ångrar att någonsin ha
börjat vandringen.
Farkoster ligga vid stranden och vänta, och
med stor ansträngning får man där ro över, ofta i
motvind och hög sjö. Sedan vända farkosterna åter,
utan någon roddare, följande med strömmen, att hämta
nya vandrare, som skola bryta sig väg framåt.
En mycket allvarsam fara hotade nu Maestosos
vandrande hov. De medförda förråden började smälta
ihop. Ännu syntes icke passet, och huru skulle
krafterna räcka! På vatten var det lyckligtvis ingen
brist, men man lever icke av bara vatten och luft.
Energico blev nödsakad alt draga in på ransonerna,
ehuru han led av att förstå, huru knotet tisslade och
tasslade omkring honom.
Nu var det blott en strid fors alt komma över,
och om denna sade Maestoso, då de kämpat igenom:
— Färden genom denna fors liknar jag vid
kampen mot det egna jaget, ty ingen har kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
