Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
DEN UNDERBARA HARPAN.
Tomte-Per reste sig upp och såg frågande på
den vise.
— Du trodde, fortsatte denne, att du skulle
kunna skriva upp vad den underbara harpan spelade?
— Jag hoppades det! mumlade Per, alldeles
förkrossad. — Men hoppet är bedrägligt, tillade han.
— Ja visst, då man hoppas det omöjliga,
genmälde den vise. Ingen under stjärnorna blev det
givet att teckna upp vad en ensam själ ger för klang
åt den underbara harpan. Det blir blott ett minne.
— Men — började Per — jag skrev och skrev
— jag trodde att åtminstone något––
— Ja visst, avbröt den vise, det blev också något.
Det blev vad du själv tänkte och kände, då du hörde
den underbara harpan.
— Det jag tänkte och kände var då bra fattigt,
viskade den stackars Per, eller också fattades det mig
kraft att uttrycka det.
— Så är det, svarade den vise vänligt och strök
sitt långa skägg.
Och därmed gick han, övertygad om att hava
talat väl.
Och Per sväljde gråten och tänkte:
— Jag får väl försöka leva ändå.
Ty allt vad den vise sagt Per var sant, men det
tröstade honom icke. Visdomsord trösta sällan. Den
enda trösten i en sådan sorg som Pers ligger i
kärleken till arbetet och dem man arbetar för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>