Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)EN UNDERBARA HARPAN.
27
Detta förstod hans mor, och hon gick till honom
och sade:
— Per lille! jag förstår en av orsakerna varför
du är så ledsen, om det också icke är den som ligger
djupast. Du tänker, att allt ditt arbete var förgäves.
— Ja, mor! sade Per.
— Men alldeles förgäves är det väl ändå inte.
Du tycker ju om barnen, som du skall lära spela?
— Ja visst gör jag det, sade Per.
— Tala då om för dem vad du upplevat, så kan
det kanske bli dem en hjälp i arbetet! Du vet väl,
Per, att det är svårt att få dem att komma ihåg, hur
fort eller långsamt ett stycke bör spelas?
Då måste Per draga på munnen.
Det var allt sant, det!
— Hädanefter sätta vi konungens namn över
stycken, som skola gå riktigt ståtligt och konungsligt.
Maestoso skriva vi. Och sådana, som skola gå så där
innerligt och sjungande och mycket långsamt, kalla
vi upp efter den sköna drottning Adagio, och sådana,
som skola gå brett, efter Largo, han, som måste gå
på sidan för att komma igenom passet, och sådana,
som skola gå skämtsamt, efter den lille hovnarren
Scherzo, och så hela vägen igenom. Vad säger du
om det?
— Jo, du är inte dum, lilla mor, sade Per och
reste sig upp och torkade sina tårar. Kalla
tillsammans så många barn, som vilja höra på, så skall jag
berätta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
