- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
2

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste dock detta sken på något sätt förklaras och
förutsätter en viss ändlighet i idéverlden sjelf. Derför nödgades
han upptaga en andra princip för verldsförklaringen —
materien. Men dermed uppstod en dualism, som var på ett
betänkligt sätt stridande mot hans ursprungliga metafysiska
utgångspunkt. I etiken gör sig ock denna teoretiska
obestämdhet märkbar genom ett vacklande mellan en positiv
och negativ etik. Begären komma nemligen att å ena sidan
vara organ för förnuftet, emedan de till sitt väsende liksom
all verklighet äro förnuftiga, men å andra sidan att, såsom
egande sin grund i den mot idéverlden motsatta principen
— materien, absolut strida mot förnuftet, hvarför detta
fordrar deras upphäfvande. Man ser denna negativa etik
särskildt i Phædon, der sedligheten skildras såsom en själens
rening från kroppen och begären (κάθαρσις). Det är utom
detta vacklande ett annat fel i den platonska etiken. Detta
fel består i brist på individuel sjelfbestämdhet. Vetandet
har visserligen enligt Plato sjelfbestämdhet, men icke
individuel. Ty individen bestämmes af vetandet absolut, men
bestämmer icke sig sjelf. Denna brist har sin anledning
deri, att Plato icke tagit tillräcklig hänsyn till viljelifvet hos
menniskan, i hvilket den individuella sjelfbestämdheten i
första rummet framträder.

Platos lärjunge Aristoteles sökte upphjelpa dessa brister
genom att uppställa ett begrepp af materien, hvarigenom en
teleologisk verldsförklaring blef möjlig, samt genom att i
etiken grunda sedligheten på individuel sjelfbestämdhet.
Denna hans ställning till platonismen kommer att beröras
vid undersökningen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free