Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
framgår, att formen fattas af Aristoteles såsom det, som
konstituerar det materiela tinget såsom ett helt, men sjelft
icke är materielt. Samma betraktelsesätt med afseende å
förhållandet mellan form och materia återfinnes i 8:de boken.
I det 6:te kapitlet undersökes, huru det är möjligt, att form
och materia kunna vara ett, och svårigheten, som ligger
häri, säges bringa »somliga» till att antaga ett deltagande
(μέΰεξις) (af det materiella i formen), men de kunna icke
säga hvad, som är orsak till deltagandet, och hvad
deltagandet är1). Att med dessa »somliga» forstås platonikerna,
är klart2). Aristoteles rigtar här sin kritik mot den brist i
platonismen, som enligt hans uppfattning förefinnes, att den
tor skarpt skiljer emellan idén (formen) och det sinliga
(materien), hvarigenom det blir omöjligt att förena dem. Andra
söka lösa svårigheten genom att antaga en sammansättning
af formen och materien, särskildt i fråga om förhållandet
mellan själ och kropp. Men på det sättet blir endast
svårigheten förstorad, i det att det uppstår tre momenter i
stället for två, formen, materien och sambandet. För
Aristoteles är väsensbegreppet eller formen sjelf grunden till
enheten mellan sig och materien; ty materien och formen äro
det samma som det möjliga (το δυνάμει όν) och det verkliga
(ro ένεργείφ o v)3). Dermed är utsagdt, huru forhållandet
mellan form och materia bör fattas. Det råder emellan dem
ej en art-, utan endast en gradskilnad. Det högre eller det
verkliga är sjelft sambandet mellan sig och det lägre eller
det möjliga. Detta förhållande belyses genom en närmare
undersökning af, hvad formen är å ena sidan såsom
verkligheten och materien å den andra såsom möjligheten.
Formen eller energin, som den hädanefter kan kallas,
betecknar det hela, hvarigenom det möjliga eller stoffet är
’) VIII, 6. § 15. ’) Jmfr I, 9. § 18 och I, 6. § 4.
s) VIII, 6. § 16 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
