Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
principium individuationis. Materien upphöjes genom det
allmänna begreppet, som i sin ordning erhåller en särskild
bestämdhet. — Detta belyses närmare genom angifvande af
de fyra principerna för all verklighet, som Aristoteles
uppräknar. Dessa äro forraalorsaken — begreppet —,
ända-målsorsaken, den verkande orsaken och materialorsaken’).
Andamålet är det verkliga i forhållande till det möjliga2);
men det verkliga är dels det allmänna begreppet, dels det
särskilda tinget; derför sammanfaller understundom
ända-målsorsaken ined formalorsaken ·’). Den verkande orsaken
är det verkliga tinget, visserligen ej numeriskt identiskt
med det verkliga ting, som framkommer såsom produkt,
men dock till arten, och derför kan äfven denna orsak
sammanfalla med formalorsaken. Det synes häraf, att
Aristoteles pä ena sidan sätter det verkliga fattadt dels såsom det
allmänna dels såsom det särskilda tinget, på den andra
materien eller det möjliga Aristoteles realprinciper kunna
också så uttryckas, att det särskilda verkliga tinget är en
produkt af å ena sidan den allmänna formen, å andra den
särskilda materien. Men materien såsom ett bestämdt detta
måste också ega sin verklighet genom formbestämdhet,
liksom det verkliga särskilda tinget kommer att såsom i sig
innehållande tillfälliga bestämningar vara materia åt en annan
form. Ett och samma ting kan derför i det ena afseendet
vara att betrakta såsom stoff, i det andra såsom form; i det
förra såsom möjligt, i det senare såsom verkligt4).
Särskildt belysande for den rätta uppfattningen af
förhållandet mellan form och materia är undersökningen af
själens och kroppens inbördes förhållande. Aristoteles
utgår dervid från det faktum, att det finnes lefvande naturliga
kroppar, och frågar, hvad lifvets princip är. Kroppen sjelf
’) Met. V, 2; Phys. II, 3. 194 b, 23.· ’) Met. IX, 8. § 15.
3) Met VIII, 4. § 8; Gen. An. 15, a, 4. «) Zeller, sid. 325.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
