- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
37

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

turen endast var ett ίίχώς λόγος1), kom aldrig till någon
immanent teleologi2). Det iir en hos Aristoteles ofta
återkommande kritik af platonismen, att den icke uppvisat, huru
idéerna kunna vara verldens grund och egentliga realitet,
utan kommit att ställa tvenne verldar emot hvarandra, den
ideella och den sinliga, hvilka tarfva en förmedling, τρίτος
ι’ίν&ρωπος3). Aristoteles anser sig deremot ha genom sin
teleologi uppvisat, huru formen och materien äro ett,
hvilket var omöjligt for Plato’). Men den teleologi, som
Aristoteles uppställer, är, såsom visade sig, vacklande och utan
halt. Den är vacklande från formens synpunkt, ty ingen
form är ren, utan hvarje form har i sig något tillfälligt och
förutsätter derför eu högre form i det oändliga. Den är
också vacklande från materiens synpunkt, ty hvarje materia
innehåller något mot formen motsatt, hvarigenom den är
tillfällig och kan såväl vara som icke vara. Om derför
hvarje verklighet förutsätter materia, finnes möjlighet, att
intet är. Dessa båda brister sammanhänga med hvarandra,
ty om ingen ren form finnes, finnes ingen materia, som icke
på något sätt är obestämd. Nu återstår att undersöka,
huruvida Aristoteles insett dessa svårigheter och gjort ett
försök att lösa dem.

C. Aristoteles lära om förnuftet.
a. Det gudomliga förnuftet.

Gränslösheten från formens eller verklighetens synpunkt
framträder for honom i rörelsen. Rörelsen är ändamålets
förverkligande — det möjligas aktualisering såsom möjligt5).

’) Tim. 48, D.

*) Jmfr Zeller, Phii. der Griechen 4 Aufl. II, 1, sid. 768.

s) Met. VII, 13. § 15. «) Met. VIII, 6. § 15; XII, 10. § 21.

’) Phys. III, 1, 201, a, 10; Met. XI, 9. § 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free