- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
38

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Hvarje rörelse förutsätter ett, scmi rör, verkligheten — och
ett, som röres, — möjligheten’). Om nu hvarje verklighet
i sin ordning är möjlighet och således sjelf röres, förer detta
i det oändliga, men då finnes intet första, ty af det
oändliga är intet först. Men finnes ingen första rörare, är rörelse
sjelf omöjlig2). Allt hvad som rör, rör både något och
genom något. Detta senare kan vara antingen det sjelft eller
något annat. Menniskan kan röra antingen genom sig sjelf
eller med något annat t. ex. en käpp. Men denna senare
rörelse förutsätter alltid för sin möjlighet en »rörelse genom
sig sjelf» »eller skall det gå i det oändliga»3). Det första
rörande kan ej sjelft röras, ty det står för Aristoteles fast,
att intet kan röra sig sjelf4). Således är det orörligt. Ej
heller kan det röra per accidens, ty då skulle rörelsen kunna
upphöra, men »det har förut5) blifvit uppvisadt, att rörelse
alltid är»6). Det första rörande är således orördt och
nödvändigt rörande. Dermed har nu Aristoteles brutit sig ut
nr den ändlösa kedjan och fordrar en princip, som står höjd
öfver det tillfälliga och vexlande, en verklighet, som är
alltigenom verklighet, den orörde röraren. Vi återkomma till
denna princip under den nu följande framställningen af
Aristoteles försök att hafva den teleologiska verldsåskådningens
brist från materiens synpunkt.

Denna dess brist framträder i materiens tillfällighet.
Af denna följer, att rörelsen eller öfvergången från materia
till form icke eger någon konstans. Det skulle kunna
tänkas, att intet vore eller rördes, ty det, som kan vara, kan
också underlåta att vara7). Men nu kan rörelsen hvarken

’) Phys. VIII, 5, 257, b, 6. J) 256, a. 17.

3) VIII, 5 i böljan. 4) 257, b. 2.

’) VIII, 1. — Det uppvisas bär, att hvarje rörelse förutsätter en
föregående och medför en efterföljande. Om rörelsens evighet vidare
nedan. e) c. 5.

’) Met. XII, 6, § 6 och 8; III, 6, § 6 och 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free