- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
39

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

uppstå eller förgås, ty det ledde till en regressus eller
pro-gressus in infinituni, således måste den vara beständig
liksom tiden’). Men den kan icke vara beständig, utan att
vara kontinuerlig (σννεχής)2). »Således är rörelsen
kontinuerlig liksom äfven tiden»3). Den senare är nemligen
kontinuerlig genom nuet, som sammanhåller det förflutna med
det tillkommande. Men denna rörelsens och tidens fordrade
kontinuitet är omöjlig, om det icke finnes någon annan
rörelse än den, som är en öfvergång från materien till formen
Tv denna är alltid en rörelse från motsatt till motsatt.
»Vi säga på detta sätt: det blifver en menniska bildad och
eu icke bildad bildad eller en icke bildad menniska bildad
menniska». »Tv vi säga, att ett blifver af ett annat»4). Det
måste således sökas en annan rörelse, som gör denna
kontinuerlig, eu rörelse, som är höjd öfver motsatserna. Nu
förutsätter hvarje art af rörelse rörelse i rummet, hvilken
rörelse har prioritet i förhållande till de andra3). Derför kan
man betrakta denna såsom typ för all rörelse. Det gifves
två slag af sådana rörelser: den raklinjiga och cirkelrörelsen
Af dessa går den förra från motsatt till motsatt — från den
ena ändpunkten till den motsatta —, den senare deremot är
sammanhängande och fri från motsats6). Deraf kommer det
sig, att Aristoteles anser den fordrade kontinuerliga
rörelsen vara cirkelrörelse7). Den kropp, för hvilken en sådan
rörelse är egen, kan icke vara uppkommen eller förgänglig
eller föränderlig, ty allt sådant förutsätter motsats8). En
sådan kropp finnes icke i vår verld Deremot finner
Aristoteles den i den himmelska verlden, i aethern, »en annan

’) Met. XII, 6, § 2; Phys. VIII, I. 251, b, 26.

VIII, 6. 259, a, 15. 3) IV, 13 i början.

4) Phys. I, 7. ») Phys. VIII, 7.

«) De Cælo I, 2. Met. XII, 6 § 3.

ä) De Cælo I, 3. 270, a, 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free