Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
verkliga måste föregå det möjliga, ty utan det förra kan
intet möjligt blifva verkligt1). — Men om det icke funnes mer
än en oförgäuglig rörelse, skulle vexlingen på jorden vara
oförklarlig; derför finnes under »den första himlen, som
alltid verkar pä samma sätt»-), planetregionen, som verkar
på olika sätt3), derigenom att den dels har en egen rörelse,
dels är bestämd af den högre sferen; i sig har den alltid
en likformig rörelse4). Vi konstatera nu såsom resultat, att
Aristoteles på två sätt höjt sig öfver den teleologiska
verlds-åskådningen genom att antaga en ren verklighet, en orörd
rörare och en kropp, hvars rörelse ej går från motsatt till
motsatt, utan är kontinuerlig och likformig. Det återstår
nu att närmare undersöka dessa båda högre vyer genom att
sätta dem i ett inre sammanhang.
Detta sammanhang framträder deri, att Aristoteles
sluter frän den beständiga och kontinuerliga rörelsen till en
orörd rörare och från den senare till den förra. Om
rörelsen är kontinuerlig och likformig, måste det rörande vara
ett och orördt, det förra, ty hvarje kontinuerlig rörelse är
enhetlig, men »till en rörelse fordras ett rörande och ett
rörligt,» 5) det senare, ty en rörare, som sjelf rördes, skulle icke
kunna framställa en kontinuerlig rörelse6). Om åter röraren
är orörd, rör den med en kontinuerlig rörelse. »Det, som är
orörligt, skall alltid röra med en och samma rörelse och
alltid på samma sätt, enär den sjelf på intet sätt forändras i
förhållande till det, som röres»7). Huru kan då det första
rörande, oaktadt det är orördt, röra med en kontinuerlig
rörelse? Svaret härpå fordrar en närmare undersökning af det
första rörandes väsen.
’) Met. XII. 6 § 10. 2) § 15. 3) g 16.
4) § IT. Att hvarje stjernsfer bör sägas i sig sjelf ega en
likformig rörelse, se Zeller p. a. s. sid. 454, n. 5. Jmfr dessutom De
Cælo c. 1 och 2 och De gen. et corr II, 10, 336, a, 31.
’) Phys. VIII, 6. 259, a, 17. «) VIII, 6. 259, b, 22.
’) Phys. VIII, 6. 260, a, 3; jmfr Met. XII, 7 § 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
