Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ligt Aristoteles principer gifvet på forhand. Om substratet
vore något annat än aktualiteten eller tänkandet, kunde
gudomligheten såsom tänkande icke vara full verklighet,
utan den skulle då innehålla äfven en möjlighet. Dessutom
säger Aristoteles sjelf härom: »förnuftet är på något sätt
till möjligheten det tänkbara, men är intet aktuelt, förrän
det tänker»1) och »förnuftet är det, som är i stånd att
upptaga det tänkbara och substansen, men det verkar egande
(anlaget) så, att den der verksamheten är mera något
gudomligt än det gudomliga, som förnuftet syues ega (till
anlaget)»2). Men om nu det gudomliga sensu eminenti är
tänkandet såsom aktuelt, hvad har då detta tänkande till
innehåll·? Aristoteles svarar härpå: »förnuftet tänker sjelft sig
sjelft genom att taga del i det tänkbara, tv tänkbart
blifver det vidrörande och tänkande så, att det samma är
förnuft och tänkbart»3). Dessutom innehåller det 9:de
kapitlet XII boken af Metafysiken ett utförligt bevis derför, att
tänkandet ej kan hafva något annat till innehåll än sig sjelft.
Således kan det nu sägas, att den första rörarens eller
formens väsen är tänkande af tänkandet1).
Huru kan nu gudomligheten såsom tänkandet röra
verlden’.’ För att besvara denna fråga är det skäl att först
erinra om det ofvan sagda, att såsom orörd kan den icke
röra med någon annan rörelse än med cirkelrörelsen, hvilket
for Aristoteles är liktydigt med kontinuerlig rörelse (χίνησις
σνπχής). Den rör derför omedelbart endast den första him-
’) De An. III, 4 429, b. 30.
a) Met. XII, 7, § 14, 15. Denna tolkning tyckes vara den
rigtiga, då ίνιργιϊν (verkande) och ϊχειν (egande till anlaget) på andra
ställen förekomma i en liknande betydelse (se härom Krische For»,
chungen I, 279 Anm.). Zeller öfversätter sid. 3C7 n. 4 på ett annat
sätt, men den mening, som framgår, är alldeles densamma.
’) 14 «) XII, 9, § 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
