- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
49

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

det absoluta förnuftet d. v. s. tänka och - begära sitt eget
väsen. A andra sidan rör det absoluta förnuftet icke såsom en
yttre princip, utan såsom en rent inre d. v. s. såsom ändamål.
Det är omöjligt att gifva någon förklaring af denna
Aristoteles lära om den första rörelsen utan att, såsoin här blifvit
gjordt, hänvisa till hans uppfattning af motsatsens väsen.
Deraf framgår, att det rörda till sitt väsen är förnuftigt, och
att det derför icke står i något yttre förhållande till det
absoluta förnuftet.

Såsom förut nämdes, är det första rörda den »första
himlen». Nu finnas ock derjemte andra sferer nemligen
planetsfererna’). Aristoteles uppkastar derför den frågan,
om icke äfven dessa fordra en orörd rörare, och kommer till
till det resultatet, att det är nödvändigt, att för hvarje
oförgänglig och likartad rörelse antages en orörd rörare2). De
orörda substanserna finnas enligt samma ordning som
stjernornas rörelser3): en är den första, en den andra o. s. v.
Allesamman äro liksom den förste gudar1). De äro således
alla förnuftiga, men i hvad förhållande de stå till den första
röraren, har ej Aristoteles uttalat. Säkert är dock, att de ej,
såsom Brentanos) lär, äro framgångna ur denne, tv de äro
hvar för sig sjelfständiga och eviga substanser, som bilda
ändamålet för hvar sin rörelse6). Λ andra sidan kunna de
visserligen ej sägas vara utom det absoluta förnuftet, utan
äro under det underordnade, ty eljest skulle det finnas mer
än en himmel, hvilket Aristoteles bestrider7). Detta bevisas
äfven deraf, att planetsferens rörelse står i beroende af den
första himmeleus, hvilket förutsätter ett
subordinations-forhållande med afseende å de rörande. Allt nog,
förhållandet mellan det rörande och det rörda, mellan förnuftet

’) Se ofvan sid. 41. 2) Mel. XII, 8. § 4. ’) § 7.

4) § 26. ’) Die Psychologi des Arist. sid. 196.

") Met. p. a. s. § 19. ’) § 23 f.

Il&gentrüm: Aristoteles etiska grundtankar. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free