- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
59

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

kunskapen bildar i sjelfva verket endast det omedelbara
material, hvarur begreppskuuskapeu är möjlig; den är ej sjelf
begreppskunskap’). — Men af induktionen framgår en annan
erfarenhetskunskap: indelningen. Dä nemligen genom
induktionen en allmän föreställning är vunnen, kan denna
genom fortsatt induktion sönderdelas i olika arter. Att ej
heller indelningen får fattas såsom en begreppskunskap, vare
sig såsom definition eller slut, framhäfver Aristoteles med
bestämdhet2). Det, som konstituerar den stora skilnaden
mellan all erfarenhetskunskap och all egentlig
begreppskuu-skap, är det förhållandet, att den förra säger endast, att
något är, den senare, hvad och hvarför något är3).
(Skilnaden i detta hänseende exemplifieras af Aristoteles genom
förhållandet mellan den empiriska harmoniken och den
matematiska)’1). Derför uppstår eu gradskilnad i kunskaperna,
i det att erfarenhetskunskaperna bilda materialet till den
högre begreppskunskapen5). Erfarenheten kan således icke
gifva något annat än kunskap om faktum, »teorin» först
angifver grunden.

I sjelfva verket ha vi genom läran om induktionen och
erfarenheten öfverhufvud icke kommit ut öfver den
ofvannämnda dialektiken. Varseblifningen är visserligen en
sjelfständig verksamhet sa till vida, som den kan frambringa det
allmänna, men å andra sidan är detta allmänna bundet vid
det särskilda och tillfälliga, är således ej det rent allmänna
och uödvändiga. Vi röra oss i cirkel: hvarigenom kännes
det särskilda? genom det allmänna. Huru är det allmänna?

’) Au. pr. I, 30. 46, a, 22. Det i texten sagda exemplifieras här
genom metoden, som användes af astronomin. Anal. post. I, 31. 88,
a, 12. »Vi veta ej genom seendet, utan af seendet.»

2) An. pr. ], 31; An. post. II, 5.

3) Met. I, 1. § 15.

4) An. post. I. 13. 78, b, 40 ff.

’) An. post. I, 9. 76, a, 9 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free