- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
65

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

kan nu frågan formuleras så: Huru kan definitionen ange
l:o den formella grunden, 2:o den verkande orsaken, 3:o
ändamålsorsaken, i trots af att den utgår från induktionen
och indelningen, således från erfarenheten, i hvilken endast
är gifvet, att något är, ej hvad något är, således aldrig
grunden eller det i sig foregående och mera kända? Vi
undersöka hvarje punkt för sig.

l:o Denna rör sig kring de formella vilkoren för en
definition. Om den kan uppvisas såsom ett och helt,
angifver den grunden dertill, att definiendum är ett helt.
Menniskans definition angifver grunden, hvarför menniskan är ett
helt, om det kan uppvisas, att de i definitionen innehållna
bestämningarna, djur och det tvåfotade, bilda tillsammans ett
helt. Aristoteles uppställer denna fråga såsom en apori:
»Hvarigenom skall menniskan vara ett tvåfotadt djur och
icke ett djur och tvåfotadt? Ty af det, som upptages (ur
erfarenheten), är ingen nödvändighet, att det, som utsäges,
blifver ett, utan såsom samma menniska skulle vara
μοναχός och γραμματικός»1), d. v. s. genom blotta erfarenheten
ega bestämningarna ingen inre enhet, utan äro sammanslutna
med ett yttre band liksom Iliaden2). För att lösa denna
svårighet undersökes artens och slägtets inbördes förhållande,
hvarvid det visar sig, att slägtet är artens materia, och
arten slägtets form så till vida, att arten är det realare, som
innehåller i sig det mera innehållstomma slägtet Detta
gäller, om de specifika differenserna bestämmas så, att de
uttrycka en närmare bestämdhet hos slägtet3). Arten är
sålunda slägtets princip. — Men å andra sidan är slägtet hela
definitionens princip, alldenstund detta är det mest allmänna

’) Anal. post. II, 6. 92, a, 29; jmfr Met. VIII, 6 § 6: VII, 12
i början

3) VIII, 6 § 3; VII, 4 § 26; Anal. post. II, 10. 93, b. 35.

*) Met. V, 6 § 13; VII, 12 § 10: VIII, 6 § 7; X, 8 §§ 12, 13.

HägentrOm: Aristoteles etiska fjrundtankar. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free