Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nitiouens euhet är löst på det sättet, att den innehåller
såsom sin förutsättning i sig väsensbegreppet, hvilket är ett
konkret begrepp om det ena och derför omedelbart är ett.
För att bekräfta rigtigheten häraf hänvisas till
Aristoteles lära om »de oförmedlade principerna», ιιρχαΐ άμεσοι.
Bevisen och dermed de förmedlade definitionerna forutsätta
principer, »sauna, första, oförmedlade och mera kända»’),
hvilka sjelfva är omöjliga att bevisa2). Dessa principer är
dels allmänna (axiomerna), af hvilka det första är
identitets-lagen, dels särskilda för hvarje vetenskap (såsom storheten,
talet, enheten o. s. v. tor matematiken)3). I senare fallet
uttryckas de genom benämningen »thesis», som är dels
definition, om den anger, hvad något är, dels förutsättning (för
beviset), om den uttrycker, att något är4). Definitionen,
som här - talas om, är den oförmedlade, i hvilken grunden
ej är något annat än det grundade5). Det är dessa
principer för vetandet, som förut blifvit kallade »de första
substanserna», emedan de icke ha någon materia, i hvilka begreppet
sammanfaller med sitt föremål och således är konkret6).
Till dessa principer eller första substansen hör det nämda
begreppet om det varande ena7), som är i identitetslagen
(»det varandes säkraste princip»)8) den första
forutsättningen for allt vetande.
2:o) Hvad som här bör undersökas, är, huru
definitionen (och dermed äfven beviset) kan ådagalägga den verkande
’) Anal. post. I, 2. 71, b, 21; II, 19. 99, b, 21; Met. III, 2 § 12.
!) Anal. post. I, 3. 72, b, 18.
’) Anal. post. I, 11. 77, a, 26 ff; I, 10. 76, a, 33 ff; I, 32. 88, b,
27 ff; II, 3. 90, b, 31 ff.
’) Anal. post. I, 2. 72, a, 14.
!) II, 8. 93, a, 5; o. 9; c. 10. 94, a, 9. (&iois τοϋ ti ίατιν
άναπό-àttxiot).
6) Jmfr Met. VII, 6. § 19 med An. post. II, 9. 93. b, 25 och I,
1. 71, a, 13. Heyder p. a. st. sid. 282. Kämpe p. a. st «id. 138.
’) Met. VII, 6, §§ 6 och 17. ·) IV, 3, §§ 9 och 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
