- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
76

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

het och ren verklighet, det rent allmänna, som var endast
en möjlighet, och det särskilda i sig sjelft verkliga. Men
vidare har blifvit uppvisadt, att den varseblifvande själen
har bestämningar, som motsvara det sinliga varseblifna, så
att den är en möjlighet, för så vidt det varseblifna allmänna
endast finnes till möjligheten i det särskilda, och en
verklighet, som här betyder verklighet i sjelf, för så vidt det
varseblifna allmänna betraktas såsom en verklighet. Om
derför det sinliga är vetbart genom principerna och dermed
förnuftet, är den varseblifvande själen ock bestämbar af
förnuftet d. v. s. är dess material. Men den varseblifvande
själen fattar det sinliga allmänna d. v. s. vetbara genom
induktionen och fantasien eller i allmänbilder, φαντάσματα.
Detta är nödvändigt, for att varseblifningen skall kunna
vara material för vetande, ty detta om det allmänna.
Således är det lidande förnuftet den varseblifvande själen, for
så vidt deu gifver allmänbilder och dermed äfven i
praktiskt hänseende den begärande själen, för så vidt den ledes
af fantasien’). Detta är det resultat, som framgår med
konsekvens ur hela den föregående framställningen, men
som nu skall närmare bestämdt uppvisas.

Först må erinras, att Aristoteles säger i 5:te kap., att
dessa skilnader (mellan form och materia) finnas i själen»,
således själen öfverhufvudtaget, ej i tankesjälen i inskränkt
mening. Deraf följer, att det ej kan vara fråga om det i
föregående kap. behandlade förnuftet, utan om skilnader
inom själen i hela dess vidd Men då måste naturligen
materialet vara den förnuftet underordnade själsdelen, den

’) De Ad. III, 10, 433, b, 27. Begärförmågan är i sjelfva verket
enligt Aristoteles detsamma som varseblifningsförraågan, fast de till
begreppet äro skilda; III, 7. 431, a, 8 f. Mera härom vid
framställningen af Aristoteles etik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free