- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
79

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

«let lidande förnuftet den varseblifvande själen, för så vidt
den gifver allmänbilder. Men om så är förhållandet,
återstår att undersöka, huru den varseblifvande själen kan sägas
vara material för förnuftet.

I sjelfva verket är detta redan visadt, då det
framstäldes, huru det sinliga är tänkbart, tv i samma hänseende,
hvari detta eger rum, är varseblifningen bestämbar af
förnuftet. Men vi skola närmare belysa detta genom
hänvisning till Aristoteles lära om den varseblifvande själen. Denna
är dels en möjlighet, som emottager innehåll genom intryck
från kroppen, dels en verklighet, som sjelfverksamt
producerar sitt innehåll; men hvarken ren möjlighet eller ren
verklighet. Det förra, ty den har alltid något innehåll i sig
sjelf, det senare, ty sensationerna äro alltid tillfälliga och
beteckna derför icke ren sjelfverksamhet. I förra
hänseendet är den bestämbar af förnuftet såsom ren möjlighet. Men
att förnuftet är ren möjlighet betecknar dess egenskap att
intet vara utan genom det aktuela tänkandet, således
betecknar varseblifningens bestämdhet af förnuftet såsom ren
möjlighet, att den sjelf såsom möjlighet d. v. s. såsom
uppstående genom intryck utifrån är intet, utan genom det
aktuela verkandet, d. v. s. att den är en privation af detta.
Vi ha återkommit till den ofvan uppvisade aristoteliska
grundsatsen, att all möjlighet är i dess högsta form endast
privation. Den varseblifvande själen är en organism, i
hvilken dess mottaglighet for intryck betecknar endast en
privation i aktuel verksamhet. Derigenom är den varseblifvande
själen såsom förnuftets material — lidande förnuft.

förnuftet) tänker intet», c. 5. 430, a, 25 (Zeller sid. 574, 4) och »utan
fantasmer tänker icke själen», »tänkandet är icke utan fantasi.» Denna
likhet hänvisar med tydlighet på identiteten af det li.dande
förnuftet och fantasien såsom förnuftets material. Man jemföre den
aristoteliska termen ol oi* äviv såsom uttryck för materialet; Zeller 331
not 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free