- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
82

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet - II. Aristoteles etiska grundtankar - Inledning. Etikens problem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

sig till rent subjektiva — psykologiska och etiska —
undersökningar, förlorar gudomligheten såsom objektivt förnuft sin
betydelse. Det förra synes af det psykologiska verket De
Anima, der icke en enda gång, åtminstone tydligt,
gudomligheten är nämd eller åsyftad, det senare skall visa sig vid
undersökningen af:

II. Aristoteles ëtiska grundtankar.

Inledning. Etikens problem.

Innan vi beträda det egentliga området för etiken, hafva
vi att uppställa etikens problem. Hvarje menskligt
handlande har enligt Aristoteles ett ändamål, »något godt»1).
Derigenom uppstå flere slag af ändamål, af hvilka dock det
ena är högre än det andra2). För att ej fortgå in infinitum
måste man komma till ett ändamål, som är det menskliga
goda sensu eminenti, hvilket alla andra ändamål äro
underordnade3) Den vetenskap, som har till objekt det
menskliga handlandet, för sä vidt derigenom detta goda vinnes,
är politiken4). Denna sönderfaller i tvenne vetenskaper:
etiken och politiken i egentlig bemärkelse. Den förra afser
det goda för den enskilde, den senare för en stat, hvarjemte
den angifver de medel, hvarigenom det goda för den
enskilde vinnes5). Sålunda kunna vi definiera etiken såsom
den vetenskap, som bestämmer det menskliga handlandet,
för så vidt derigenom det menskligt goda för den enskilde
vinnes. Etikens problem är att förklara möjligheten af ett
sådant handlande.

’) Eth. Nio. I, I, i början.

3) 1094, a, 6 ff. ») 18 ff. 4) 27.

’) VI, 8. 1141, b, 23; X, 9. Se härom Zeller p. a. s. sid. 607
not 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free