- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
86

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

cade af de momenter, som ingå i den, till- och aftager med
med dessa. Men ofvan visades Aristoteles empirism i
bestämmandet af det goda. Han sammanför sålunda i sin
moralprincip tvenne motsatta rigtningar, empirism och
rationalism. Lycksaligheten är det i sig sjelft goda ändamålet
och är då i och for sig önskvärdast af allt — rationalism
—, men på samma gång är den beroende af och ingående
i det material, i hvilket den förverkligas, och förändras med
det — empirism’).

’) Eth. Nic. I, 7. 1097, b, 16. iV» δε πάντων αΐρετωτάτην μι]
ανναρι&μονμένην, σι>ναρι&μονμΙνην δε δηλον ως αιρετωτέραν μετά τοϊ
ελαχίστου των άγα&ών Ιπεροχί) γαρ αγα&ών γίνεται το προστι&ίμενοι,
άγα&ϋίν δε το μείζον αΐρετώτερον αεί. Dessa ord ba tolkats på flere
sätt. Brandis, Griech. Rom. Pbil. II, 2, 2 sid. 1344. »Lycksaligheten
är det i högsta grad eftersträvansvärda, ntan att något annat,
tillkommer, men genom hvarje tillkommande godt är den i högre grad
eftersträfvansvärdt Men genom denna tolkning är sammanhanget med
det föregående brutet, der det sades, att lycksaligheten var ett
fulländadt godt; här blir den endast ett relativt godt. Teichmüller, Die Einh.
der Arist. Eud. sid. 312 öfversätter νσυναρι&μεϊνυ med »summera»,
men detta strider mot parallelställen, Rhet. I, 7. 1363, b, 18; Top.
III, 2. 117. a, 16; Magna Mor. I, 2. 1184, a, 14; Eth. Nic. II, 4. 1105.
b, 1, der allestädes ordet öfversattes med »medräkna, innefatta i».
Rassow, Forsch. über die Nic. Eth. des Arist., sid. 112 ff. »Vi hålla
evdaimonien för det eftersträvansvärdaste af allt godt, så vidt den
icke sjelf deri inberäknas, d. v. s. den får icke betraktas såsom ett
godt jemte andra goda.» Men då måste suppleras οίι/σόμετα till det
efterföljande, hvilket dels icke är behöfligt, dels skulle gifva en
vt-serst tung vändning: »Om den medräknas, skulle vi tro det vara
tydligt o. s. v.» Till Rassow sluter sig Stewart, Notes ön the
Nicoma-chean Ethics I, 94. Zeller, Phil. der Griecb. II, 2, sid. 610,
öfver-tätter genom någon textändring: »Wir nehmeu an, die Eudämonie sei
wünschenswevther als allés, soferu sie selbst zu diesem allen nicht
mit-gerechnet wird: oder sofem man sie mit Anderem zusammennimmt, so
sei sie mit dem kleinsten anderwärtigen Gut verbunden
wünschenswer-ther als allés übrige.v Men oafsedt den temligen godtyckliga
textändringen, tyckes detta endast uttrycka en tarflig tavtologi: om
lycksaligheten är önskvärdast af allt, ligger i sjelfva sakens natur, att om
man tager den tillsammans med något annat, den är önskvärdare än
allt öfrigt. — Den rigtiga tolkningen torde vara: »Evdaimonien är det
önskvärdaste af allt, om den icke medräknas i det hela», d. v. s. om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free