Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
<lea teoretiska undersökningen blifvit uppvisadt, att
förnuftet är det, hvarigenom vi känna grunden till något,
hvilken icke är gifven i induktionen eller indelningen d. v. s.
i omedelbar erfarenhet, tv denna »grundar intet». Men i
gerningarna är principen (eller grunden) ändamålet’).
Således måste gerningar enligt förnuftet vara sådana, i hvilka
något fattas såsom ändamål. Hvad är då det ändamål, som
förnuftet sätter för gerningarna, hvarigenom de blifva
förnuftiga eller dygdiga? Aristoteles bestämmer detta i det
allmänna såsom ett riktigt handlande2), ett rätt lif3) eller
såsom det sköna4). Närmare determineras detta rigtiga
handlande och denna sedliga skönhet såsom sjelfverksamhet
eller såsom en verksamhet, som har ändamål i sig sjelf5).
Men icke alla energier (energie här lika med verksamhet,
ένέργεια), som äro sjelfändamål, äro förnuftiga och dygdiga,
’) VII, 8. 1151, a, 16.
!) VI, 2. 1139, b, 2. »Evpraxin är ändamål;» VI, 5. 1140, b, 7.
»Sjelfva evpraxin är ändamålet för gerningen.» Jmfr I, 8. 1098, b, 20.
3) VI, 5. 1140, a, 25 ff.; I, 8. 1098, b, 20.
4) III, 7. 1115, b. 13. »Det sköna är dygdens mål» således ock
verksamhetens; IV, 1. 1120, a, 23. »Gerningarna enligt dygd äro sköna
och för det skönas skull.» Jmfr 1099, a, 33; 1116Γ, a, 11; 1122, b, 6;
1144, a, 7; Eth. Eud. 1229, a, 8; Μ. M. 1190, a, 28.
5) X, 6. 1176, b, 2. »Om af energierna somliga äro (hypotetiskt)
nödvändiga och önskvärda för annats skull, andra i sig sjelfva, är
tydligt, att man bör antaga någon af de i sig sjelfva önskvärda och
icke af dem, som äro det genom annat, för lycksaligheten .. ., men sådana
tyckas gerningar enligt dygd vara.» II, 4. 1105, a, 28. »Det, som blifver
enligt dygden, göres icke med rättrådighet och besinningsfullhet, om det
sjelft är på något, sätt beskaffadt (om sjelfva gerningen har vissa
egen–kaper), utan om äfven den, som handlar, haudlar, förhållande sig sjelf
på ett visst sätt, nämligen först om han har insigt, vidare om han
beslutar och beslutar handlingarna för deras egen skull. Si αυτά, för det
tredje, om han handlar med fasthet och orubblighet.» VI, 12. 1144, a. 13:
»Man kan göra det rätta utan att göra det med dygd . . . Man gör det
rätta med dygd, så att man är god, om man gör det på grund af
föresats och för sjelfva handlingens skull.» VI, 5. 1140, b, 6. »Föl·
ilen konstnärliga verksamheten torde ändamålet vara ett annat än
verksamheten sjelf, så ej för gerningen (enligt dygd)».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
