Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ty äfven de angenäma lekarue, seendet, hågkomsten o. s. v.
äro energier, som eftersträfvas for sin egen skull1), men de
äro derför icke förnuftiga och dygdiga2). Ty för att vara
förnuftiga och dygdiga måste gerniugarna fattas såsom
sjelf-ändamål och derför eftersträfvas. Begäret måste med
medvetenhet vara rigtadt på ändamålet — sjelfverksamheteii,
evpraxin, det sköna o. s. v., och detta måste vara
handlingens princip3). Det är ej nog med, att vi äro verksamme
för verksamhetens egen skull; vi måste ock eftersträfva
sjelfverksamheteii såsom sådan i våra handlingar. Detta eger
ej rum i lekar etc, hvarför sådana energier, trots de äro
sjelfandamål, icke äro förnuftiga och dygdiga handlingar.
Yi kunna nu efter att hafva saiumaustält olika yttrandeu af
Aristoteles definiera energien enligt dygd såsom den
verksamhet, hvars ändamål fattas och eftersträfvas såsom
»verksamhet genom sig sjelf» eller såsom »verksamhet för sin
egen skull». Aristoteles moralprincip4) är sålunda
sjelfverk-samheten såsom föremål för begärande eller, om man så vill,
begärandet af sjelfverksamheten.
Emellertid är denna princip rent formel. Det fordras
endast, att menniskan i sina handlingar sätter
sjelfverksamheten såsom ändamål. Men det är icke angifvet någon för-
’) X, 6. 1176, b, 9; Met IX, 6, § 11 och ff.
*) Eth. Sic. p. a. s.
3) IV, 1. 1120, a, 23. »Gerningarne enligt dygd äro sköna och
för det skönas skull.» III, 7. 1115, b, 12. »Han (den tappre) skall
vara ståndaktig, såsom han bör, och såsom förståndet bjuder, för det
sedligt skönas skull.v VI, 2. 1139, b, 2. »Evpraxin är i det dygdiga
handlandet ändamålet och begäret är af detta.» Man ser häraf, att
Aristoteles antager ett förnuftigt begärande af ändamålet, hvarför
det är origtigt, som Nyblæus, Aristoteles lära om det högsta goda,
Lund 1878, s. 171, säger, att begäret hos Aristoteles såsom sinligt är
i saknad af sjelfbestämdhet.
4) »Ty i handlingarna är ändamålet princip», Nic. Eth. VII 8,
1151. a. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
