- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
91

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

η ullig verklighet, som bildar det adæqvata innehållet för
denna sjelfverksamhet; derför är icke viljan till och begäret
af det sedligt sköna eller evpraxin ett inre sedligt lif, som
bestämmer det sinliga, utan den finnes endast såsom en form
för detta och är af detta betingadt. Hos Plato deltager
menniskan i det sedliga handlandet i det godas idé och är
derigenom höjd öfver det sinligas föränderlighet. Aristoteles
deremot, som icke antager någon förnuftig verklighet för sig
eller någon det godas idé, kommer att fatta sträfvandet efter
det goda såsom något, som ingenting är i och för sig, utan
endast innebär begär efter en rätt form ät det sinliga
innehållet. Då innebär sjelfve! ksamheten intet annat än att
menniskan i sina handlingar fattar sig sjelf såsom ändamålet
Lycksaligheten ligger enligt Aristoteles just i detta
medvetna fattande af sig sjelf såsom ändamålet, af sig sjelf
såsom verksam för sin egen skull. Men detta sjelf är icke
sedlighetens eller det godas idé, utan menniskan såsom
sådan, såsom hon är gifven med sina lidelser och begär.
Med en filosofisk term kallas denna rigtning praktisk
intel-lektualism.

Tydligt kännetecknar Aristoteles denna sin ståndpunkt,
då han till sin defiuition af det högsta goda såsom energien
enligt dygd tillägger »i det fulländade lifvet». Detta
innebär dels den fordran, att den dygdiga verksamheten ej är
inskränkt endast till en liten tid (»en svala gör ingen
sommar, ej heller en dag»)’), dels att ett barn icke är lycksaligt,
emedan det är ur stånd att ännu göra det sköna, hvilket
fordrar en yttre verksamhet2). Detta innebär tydligen, att
lycksaligheten eller den fulländade dygdiga verksamheten
är bunden vid yttre betingelser.

’) Eth. Nic. I, 7. 1098, a, 18. ’) I, 9. 1099, b, 29 fi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free