- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
96

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

emedan energierna äro af flera olika slag, äro ock
njutningarna, som åtfölja dem, af olika arter. Också kan man säga,
att hvarje väsen har efter sin särskilda beskatfenhet en det
tillhörig njutning. Hästens njutning är en, hundens en
annan o. s. v. Menniskan har flera njutningar och olika
menniskor olika. Den sant menskliga njutningen är dock endast
den, som är det för den dygdige och vise1). Denna
njutning, såsom uttryckande den förnuftiga verksamhetens
fulländning, ingår i det menskliga goda — lycksaligheten —
såsom ett väsendtligt moment. »Deras (de som verka enligt
dvgd) lif är i sig sjelft angenämt.» »Ingalunda behöfver
deras lif derjemte lusten såsom en tillsats, utan det har
njutningen i sig sjelft.» »Gerningarna enligt dygd torde i sig
sjelfva vara angenäma.» »Ingen torde säga den vara
rättvis, som ej glädjes åt att göra rätt2).» Det är tydligt, att
om njutningen enligt den gifna beskrifningen uttrycker
verksamhetens afslutning och fulländning är den såsom förenad
med verksamheten, enligt dygd ej blott ett moment i
lycksaligheten, utan det högsta, lycksalighetens krona, liksom
skönheten hos den mognade åldern. Men Aristoteteles tyckes
ju då vara hädouist, och dock kallar han ett lif hängifvet
åt njutningen för ett slafviskt, ja, djuriskt, som icke kan

ning i den Eud. Ethikeu af bok X, 1—5 i den Nicomachiska. Det
är tydligt, att vi här icke kunna ingå i behandlingen af en så svår
fråga; vi kunna här endast konstatera, att definitionen, som här är
gifven, icke strider mot det i bok X, 1—5 framstälda, endast man
fattar den så, att den utsäger, att energien är njutning, för så vidt
den betraktas från den synpunkten, att den är obindrad, tv hvad som

i bok X kallas fnlländad energie, är tydligen detsamma som ohindrad.
Jmfr Pol. 1295, a, 35: »Det lycksaliga lifvet är det enligt dygd
ohindrade.» Hvad Rassow anför såeom bevie på VIl:de bokens oäkthet,
att den skulle gifva Aristotelismen karakteren af hädonism, är icke
rigtigt, såsom skall visas nedan.

Nic. Eth. X, 5. 1175, b, 36-1176, a, 29.

J) Nic. Eth. I, 8. 1099, a, 7—21.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free