- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
104

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

och såsom det högsta ändamålet. Dessa båda sidor i
sjelf-verksamheten — att den är det sinliga jagets
sjelfverksamhet, och att menniskan i den medvetet sätter sjelfverksamhet
såsom ändamålet — finnas i högre grad hos betraktandet än
hos det sedliga handlandet. Den förra sidan, ty menniskan
är i betraktandet verksam för sig sjelf, oberoende af andra,
men i det sedliga handlandet är hon sjelfverksam
endast i förhållande till andra menniskor; den senare, ty i
betraktandet sätter hon den sjelfmedvetna sjelfverksamheten
(νόηαις νοήσεως) såsom ändamål, men i det sedliga
handlandet endast sjelfverksamheten såsom ett rigtigt handlande,
ενπραξία, το χαλάν o. s. v., oafsedt dess sjelfmedvetenhet’).
Det är just på grund häraf, som teorien sättes såsom det
väsentligaste i lycksaligheten, "och vi kunna derför nu
bekräfta det förut framstälda, att innehållet i lycksaligheten
är sinligt — om man så vill, lusten vid egen
sjelfverksamhet —, men formen förnuftig, sä vidt som sjelfverksamheten
är det medvetet satta ändamålet.

Genom att sätta lusten vid betraktandet i värde öfver
lusten vid sedligt handlande har Aristoteles tydligt satt det
egna jaget såsom den högsta principen, låt vara i förädlad
form såsom det i tänkande sjelfverksamma. I det sedliga
handlandet är visserligen ock enligt Aristoteles sinlig
sjelfverksamhet det högsta, men emedan det är bundet vid yttre
förhållanden, kan icke denna verksamhet framträda annat än i
förhållande till något yttre, hvilket framgår deraf, att
Aristoteles anser såsom den förnämsta sidan i detsamma det krigiska
och politiska handlandet2). »För så vidt man är menniska
och lefver tillsammatis med flere, väljer man att göra det
sedligt rätta»3). Derför kan man här sägas handla äfven af

’) Nic. Eth. I, 3. 1095, n, 6. »Politikens ändamål är icke
kännande ntan handlande». Jmfr. X, 9. 1179, a, 35.

J) X, 7. 1177, b, 16. ») X, 8. 1178, b, 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free