Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
orörde röraren kan röra verlden. Dock förekomina här
uttryck och vändningar, som tydligt gifva det en etisk eller,
om man så vill, en religiös syftning.
λ7ί skola uppvisa detta genom att jemföra det med
rent psykologiska och etiska undersökningar hos Aristoteles:
Met. XII, 7 § 3 ff. »Det (det
orörda rörande) rör så: Det begärda
och det tänkta röra icke rörda. Af
dessa äro de första de samma.
Ty det, som synes skönt, är
föremål för lägre begärande
(«’jri-ΰυμητόν)·, men föremål för högre
begärande (viljande, βονίητόν)’ är
det, som ursprungligen är skönt
(πρώτον το ov καλόν).
Det förhåller sig snarare så, att
vi begära något, derför att det
tyckes oss godt, än så, att det tyckes
oss godt, derför att vi begära det.
Princip är tänkandet».
De An. Ill, 10. 433. b, 14. »Det
orörda rörande är det goda, som
skall förverkligas». Detta orörda
rörande är föremål lor både begärande
och tänkande, »om nian sätter
fantasien såsom något tänkande» (a, 9).
Således är det orörda rörande det
begärda och tänkta. Dessa äro
desamma, ty »vore två — begär och
tänkande — de rörande skulle de
röra enligt någon gemensam art».
»Derför rör alltid det begärda,
men detta är antingen det goda
eller det, som synes godt» (a. 27).
1 det förra fallet är det föremål för
viljande; i det senare för lägre
begärande (a, 23).
»Bör det således sägas, att det
goda absolute och i sanning är
föremål för viljande, men för hvar
och en det som synes? För den
gode skulle då det sant goda vara
eftersträfvansvärdt (emedan det
synes honom godt), för den onde,
hvilket som helst____Ty den gode
dömer hvart och ett rigtigt, och i
hvarje fall synes honom det sant
goda godt. Den vise utmärker sig
mest genom att se det sanna i
hvart och ett», Nic. Eth. III, 4.
1113, a, 23 ff. Häraf framgår, att
hvar och en begär, hvad som
tyckes honom godt. Princip är
sålunda tänkandet, »så vidt man
sätter föreställningen såsom ett
tänkande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
