- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
111

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

Af denna likhet, som sträcker sig ända till uttrycken,
följer, att Aristoteles vid den metafysiska undersökningen
infört praktiska synpunkter. Detta bekräftas ytterligare
deraf, att han säger: t vi begära, emedan» o. s. v., icke
werlden begär», såsom det borde heta vid en metafysisk
betraktelse, och slutligen deraf, att han använder uttrycken »det
sköna» och »det genom sig sjelft önskvärda», hvilka såsom vi
visat äro termer, som beteckua det högsta ändamålet för
menniskans verksamhet. Men om så är forhållandet, måste
vi ega rätt att använda detta ställe såsom ett amendement
till etiken.

Det heter här, att det goda. som är föremål för
begärande och tänkande, är den ena kategorien (såsom blifvit
visadt), den, som har till innehåll det varande, och af denna
den första substansen och den enkla och fullt
verkliga. Sålunda är denna substans det högsta ändamålet för
menniskans verksamhet och särskildt för den högsta, den
teoretiska. Dermed har Aristoteles stält sig på en
rationalistisk ståndpunkt, och förnuftet är i detta hänseende ej en
blott form, som i sig sjelf är overklig, utan en verklighet,
som är verksamhetens norm och ändamål. Men ej blott
för den teoretiska verksamheten är ändamålet en •förnuftig
verklighet. Det heter vidare: »Men äfven det (sedligt)
sköna och genom sig sjelft önskvärda finnes i samma
kategori.» Dermed är tydligen ändamålet för den praktiska
verksamheten betecknad såsom hörande till »det verkligas
kategori», sålunda såsom en förnuftig verklighet. Det tyckes
dervid, som om Aristoteles ginge tillbaka till den af honom
så skarpt kriticerade idéen af det goda hos Plato. Men man
har härvid att hålla fast dervid, att Aristoteles teologi icke
eger samma betydelse för honom som idéläran för Plato. Vi
ha redan förut sökt att påvisa, att Aristoteles gudsbegrepp
dels har sin kunskaps grund i det menskliga förnuftet dels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free