- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
118

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

Vi ha uppvisat, att det sinliga består af tvenne
mo-nienter, form och materia. Af dessa är den förra den
senares ändamål, men eger icke realitet utan i denna. Det
allmänna är väsendet i det särskilda, men finnes icke för
sig, utan endast i detta. Detta visade vi vara eu
ofullkomlig teleologi, som är gränslös och vacklande och för
öfver till formen sensu eminenti, livars materia —
stjern-sfererna — ej är densamma motsatt, utan endast eu
priva-tion af den. Derigenom erhöll den nämda teleologien stadga,
i det att verlden erhöll ett högsta ändamål, som var ren
form, hvarigenom alla former egde realitet, och i det att
dualismen mellan form och materia sattes såsom egande sin
grund i brist på formbestämdhet hos stjernsfererna. Hade
denna dualism vid utgångspunkten varit absolut, och formen
icke kunnat sättas såsom från någon synpunkt materiens
ändamål, hade aldrig det sinliga kunnat vara bestämdt af
förnuftet. Men nu kunde formens overklighet i sig sjelf
och materiens motsats mot densamma sättas såsom egande
sin grund i brist på förnuftighet. Således är det sinliga
objektive bestämbart af förnuftet genom sin ändamålsenlighet.
— Vi ha äfven uppvisat, att den varseblifvaude själen
såsom förnuftets material är bestämbar af detsamma genom
att vara på samma gång möjlighet och verklighet i sig sjelf.
(Den är möjlighet, för så vidt den emottager intryck utifrån,
den är verklighet, så vidt den sjelfverksamt producerar sitt
innehåll). Förnuftet är nemligen på samma gång ren
möjlighet och ren verklighet, i det att det intet är i sig sjelft,
utan såsom verkande genom sig sjelft. Om det betraktas i
förhållande till det sinliga, är det ren möjlighet och har
sålunda intet sinligt aktuelt till innehåll, men potentielt har
det allt, så att dess verksamhet är endast en
sjelfaktualisa-tion — ren verklighet. Om nu varseblifningen från en viss
synpunkt är sjelfverksamhet, kan den derigenom bestämmas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:55:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arigrund/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free