- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
124

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

Formen är hufvudsaken; med dess fulländning är innehållets
gifven. Man tänke endast på den betydelse, som
Aristoteles gifver cirkelrörelsen, just derför att den är inom sig
sluten och begränsad. — Då nu det uppehållande i allmänhet
är iakttagande af den rätta midten, följer, att med afseende
å den begärande själen dess lifsprincip är att iakttaga den
rätta midten med afseende på sina affekter och gerningar, och
dess dygd är sålunda en färdighet dertill. Tapperheten
består i färdigheten att hålla den rätta midten mellan
duin-dristighet och feghet o. s. v.1). Men detta måste närmare
bestämmas, ty ilen rätta midten kan vara antingen eu midt
med afseende pä sjelfva saken eller ock eiL midt, som
bestämmes i förhällande till vår natur. Det är tydligt, att den
ifrågavarande midten måste vara af det senare slaget Dà
kommer naturligen densamma att vara olika efter hvar och
ens natur2). Vidare måste med afseende härpå iakttagas,
att icke hvarje gerning eller affekt har någon rigtig midt.
om den nemligen är i sig sjelf en öfverdrift eller brist.
Sålunda äro afund och mord i sig sjelfva onda, liksom ock
vissa handlingar aldrig kunna gå till öfverdrift, emedan de
i sig sjelfva iakttaga den rätta midten3). Denna senare
inskränkning stär naturligen i full öfverensstämmelse med
Aristoteles principer i öfrigt, ty det är ju här endast fråga
om att ur erfarenheten eller ur den menskliga naturen
härleda, hvad som är for menniskan ändamålsenligt. Men det
sinliga och gifna kan bestämnias begreppsmessigt endast med
en viss allmängiltighet, ej med eu absolut, och derför få
utsagor med afseende å detsamma ej ställas på sin spets, ty
då uppstår alltid en regressus eller progressus in infinitum.
Om denna sväfvande karakter af sina begreppsbestäninin-

’) II, 2. 1104. a, 18. ’) II, 6. 1106, a, 26.

3) II, 6. 1107, a, 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free