- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
125

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

gar på detta område är ju Aristoteles sjelf fullt medveten
(se ofvan sid. 84 n. 4).

Då nu sålunda ändamålsenligheten i den begärande
själens verksamhet består i dess rigtning på den rätta midten
i och for oss i affekter och gerningar, följer, att den
naturliga dygden består i en färdighet hos den begärande själen
att begära den rätta midten i och for oss o. s. v., men utan
förnuftig insigt och val af denna såsom det sedligt sköna och
såsom rigtigt handlande. 1 denna dvgd tinnes sålunda icke
något förnuftigt begäraude, utan endast en färdighet att rigta
sig på den rätta midten, derför att denna bevarar själens
natur, men öfverflöd och brist förderfva den; det är sålunda
en rigtning pä ett allmänt godt — den rätta midten —, men
af tillfälliga bevekelsegrunder. Menniskan har derför i den
ingen sedlig förtjenst’), emedan hon handlar af inre drift,
efter ett stoiskt uttryck af sjelfuppehållelsedrift. — Man
har att härmed jemföra ett liknande forhållande i menniskans
sinliga teoretiska färdigheter. Hon har en »medfödd
iakttagelseförmåga, som nian kallar varseblifningen»·), hvilken
»verkar det allmänna»3). Detta allmänna är icke det
begripligt allmänna, som uttrycker grunden (ty varseblifningen
angifver aldrig grunden), utan en allmän föreställning
(</rc’v-raa/ia). Denna är icke något i och för sig allmänt, utan
bunden vid den särskilda varseblifningen. Sålunda råder
här samma förhållande som i den begärande själen, nemligen
en rigtning på det allmänna, som har sin grund i ett
särskildt och tillfälligt.

Emellertid är ett godt anlag icke tillräckligt för den
etiska dygden. Af naturen blifver ingen dygdig. Liksom

’) X, 0. 1179. b. 21: »Det är tydligt, att det naturliga icke
beror på oss, utan finnes genom några gudomliga orsaker hos de sant
lycklige.»

’) Anal. Post. II, 19, 99. b, 35. 3) 100, b, 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free