Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
eudast på lydnad förståtens lagar1). — På detta sätt löser
ock Aristoteles den svårighet, som synes ligga deri, att
dygden förutsätter ett »dygdigt» handlande. Huru kan ett
handlande vara »dygdigt» utan att vara grundadt på dygd?
Det kan vara dygdigt utan att grunda sig på dygd, om det
till formen är alldeles lika med det dygdiga handlandet seusu
eminenti, men skiljer sig från det derigenom, att det sedligt
sköna icke är fattadt såsom ändamål. Så kan man öfva en
konst utan att derför vara konstnär, nemligen af en händelse
eller på grund af skicklighet på annat område, d. v. s. af
yttre och tillfälliga inflytelser, men icke af verklig
skicklighet i sjelfva konsten2).
Förutsättningarna för etisk dygd äro sålunda tre: 1)
affekternas och de af affekterna ledda handlingarnas
frivillighet, d. v. s. den egenskap, hvarigenom de hafva sin princip
i den handlande och grunda sig på ett praktiskt
sjelfmed-vetande hos den begärande själen, 2) ett godt naturanlag,
hvarigenom begäret af naturen är rigtadt på den rätta midten
eller af naturen har färdighet att verka ändamålsenligt, 3)
vana vid »dygdiga handlingar», genom utbildande af
naturanlagen under statens ledning eller ett ändamålsenligt
verkande. Det hufvudsakliga i dessa tre momenter är tydligen
begärets ändamålsenlighet. Vore det alldeles »blindt» och
mekaniskt, skulle det ej kunna vara en förutsättning för
dygden eller af förnuftet bestämbart. Dock är att märka,
att ändamålsenligheten är endast en sida hos det sinliga
begäret, och att det från en annan är ändamålslösa Så ha vi
visat, att »frivilligheten» i detsamma icke betecknar full
’) VI, 12. 1144, a. IS. »Vi säga Dàgra göra det rätta utan att
ännu vara rättrådiga såsom de, som göra det, som blifvit befaldt af
lagarne, antingen ofrivilligt eller af okunnighet eller af något annat
skäl och icke för dess egen skull.»
’) II, 4 i början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
