- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
132

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

öfversatsen augifver det, som i allmänhet är godt for
menniskan såsom menniska.

Deraf följer, att det förutsätter en uppfattning af detta.
Den närmaste frågan blir då, huru denna vinnes. I
teoretiskt hänseende vinnas principerna for slutledning genom
teoretisk induktion; i analogi dermed skulle den praktiska
slutledningens principer vinnas genom en praktisk induktion.
Den andra förutsättningen for insigt skulle då vara förmåga
af praktisk induktion. Vi ha nu att undersöka, huruvida
Aristoteles känner någon sådan.

I den bok, som har till innehåll de diauoetiska dyg
derna (bok VI), framställer Aristoteles i sammanhang med
redogörelsen for φρόνηοις trenne färdigheter, nemligen
praktisk omdömesförmåga, σννεσις, sinne för det billiga, γνώμη,
och förstånd, νους1). Alla dessa sägas tillkomma samma
personer, som äro insigtsfulla. Men på samma gång skiljas
de från insigten derigenom, att de sägas vara naturliga
be-skaffenheter, hvilket icke kan sägas om den2). Deraf kan
man nu draga den slutsatsen, att Aristoteles anser dem vara
insigten.1? naturliga förutsättningar. (Den naturliga dvgden
och den etiska, af hvilka den förra är den senares
förutsättning, stå ju i samma förhållande som dessa och insigten).
Vi ha nu att behandla dem närmare. De sägas vara med
afseende å det yttersta och särskilda. Med det yttersta och
särskilda förstås tydligen det sista i öfverläggningen och det,

’) c. 10 och u.

J) c. 11. 1143, b, 6. Prantl., Die dianoetischen Tugenden der
Nikomakischen Etik, sid. 17, låter visserligen tffåvr/ois tillika med
ovrtots, γνάιμη och νους vara en naturlig färdighet, men på stället i
fråga i Etiken står icke den förra upptagen bland de färdigheter, som
finnas af natnren. Det vore ock i motsägelse mot öfriga yttranden af
Aristoteles såspm VI, 8. 1142, a, 10 och 12, 1144, a, 36 och alla de
ställen, i hvilka insigten säges förutsätta etisk dygd, hvilken
uttryckligen förnekas vara medfödd (II, 1 i början; VI, 13. 1144, b, 6).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free