- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
135

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

det är en varseblifniug, såsom det heter om det andra
forståndet, då jn undersökningarna om förnuftet i De An. gå
ut på att visa skilnaden mellan det och den sinliga
varse-blifningen’). Vidare kau icke det teoretiska förståndet
sägas finnas af naturen, t_v det förutsätter för sin verklighet
(som är lika med verksamhet) induktion2). Säger dock
Aristoteles uttryckligen, att principerna — förnuftets
innehåll — icke finnas a priori i själen, såsom Plato hade lärt
om idéerna3). Slutligen strider identifikationen af de båda
slagen af förstånd mot de språkliga vändningar, som
användas af Aristoteles på det ifrågavarande stället. Han skiljer
ju uttryckligen mellan »det ena» och »det andra» förståndet.
Dermed är till full evidens bevisadt, att det andra förståndet
ej kan vara det samma som det första eller det teoretiska
förnuftet. — Ett annat antagande4) med afseende å det
andra förståndet, om hvilket här talas, är, att dermed skulle
åsyftas det praktiska förståndet, som skildras De An. III,
10. 433, a, 14 såsom 1’vtxu τον λογιζόμενος och Eth. VI, 2
såsom τό λογιατιχόν, hvilket gifver »praktisk sanning» och är
en λόγος à ivtxü τίνος eller ή διάνοια tvexà τον χαι πραχιιχή*)

inledande undersökningar anställas, och ingalunda någon terminologi
alls är faststäld. För öfrigt vore det mer än besynnerligt, om
Aristoteles i samma undersökning använde sig af samma term i olika
betydelser.

’) Då Eberlein sid. 23 och 33 framhåller, att förnuftet af
Aristoteles sättes såsom verksamt i varseblifningen, är det onekligen rigtigt,
alldenstund på grund af Aristoteles teleologi varseblifningen, så vidt
den fattar det allmänna, är förnuftets material och sålunda till
möjligheten förnuft, såsom ofvan är uppvisadt, men deraf följer
ingalunda, att den är identisk med det verkliga förnuftet.

’) Se ofvan sid. 59 fi.

’) Anal. post. II, 19 i början.

’) Trendelenburg, Historische Beiträge II, 377; Zeller p. a. s.;
Stewart, Notes ön the Nic. Eth. II, 92.

5) 1139, a. 32. Att det med detta åsyftas det praktiska
förståndet, synes deraf, att Aristoteles strax ofvan a, 17 nämner »förståndet»
såsom tillika med begäret »princip för handling».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free