- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
136

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Emellertid stå häremot Here instanser. För det första säges
uttryckligen om förståndet på vårt ställe, att det icke är
λόγος, utan en omedelbar uppfattning, då deremot det
praktiska förståndet alltid säges vara beräknande eller
öfverläg-gande. Vidare är att märka, att hvarje öfverläggning enligt
Aristoteles är om medlen till ändamålets uppnående, ej om
ändamålet sjelft1), hvarför det om det praktiska förståndet
heter λόγος ενεχά τίνος, διάνοια ενεχά τον d. ν. s. en
öfverläggning för ett ändamåls skull2). Huru är deremot
förhållandet med förståndet, som här är i fråga? Det heter om dess
föremål, det yttersta och den andra försatsen, att de äro
»ändamålets principer». Detta måste betyda, att man genom
uppfattning af hvad, som i särskilda fall bör göras, vinner
föreställningen om ett allmänt ändamål. »Ty», heter det
vidare, »ur det särskilda det allmänna». Ar detta rigtigt,
synes, att förståndet här i fråga är ändamålsbestämmande3).
Således kunna det praktiska förståndet och detta förstånd
ej vara identiska. Slutligen kan man fösta
uppmärksamheten derpå, att det skulle vara besynnerligt, om Aristoteles
först i kap. 2 framstälde insigten såsom det praktiska
förståndets dygd, men derpå vid framställningen af densamma
omnämnde såsom en af dess naturliga förutsättningar detta
samma förstånd jemte andra. Endast detta skäl torde vara
bevisande. — Men om förståndet här är hvarken teoretiskt
eller praktiskt förstånd, hvad är det då? — Aristoteles
svarar sjelf härpå. »Af dessa d. v. s. det yttersta och det
särskilda har man varseblifning, men denna är förstånd.»

’) Se ofvan sid. 129.

J) Se härom Eberlein sid. 25. Också säges φρόνηοιί, som ju är
en färdighet att öfverlägga, icke sjelf sätta ändamålet, utan den etiska
dygden gifver ändamålet och insigten det, som hör till detta (VI, 12.
1144, a, T).

’) Äfven Zeller och Trendelenburg hafva en liknande
uppfattning, fastän de det oaktadt likställa det praktiska förståndet och
detta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free