- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
137

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

Det är sålunda en varseblifning af hvad, som i det särskilda
fallet bör göras. Men denna varseblifning grundar en
föreställning om ett allmänt ändamål, såsom synes af de
efterföljande orden: άρχαί γαρ rov ov tvixa avtar èx των xaif
exaaia γαρ τα χαίϊόλον, och uttrycker dermed en praktisk
induktion. Liksom varseblifningen teoretiskt ser det
allmänna i det särskilda och derigenom grundar en
teoretisk erfarenhet, kan den ock praktiskt se det allmänna
ändamålet i de särskilda och grunda en praktisk
erfarenhet. Att Aristoteles ined det andra torståndet åsyftat en
sådan förmåga, framgår (utom af sjelfva ordalydelsen på
ifrågavarande ställe) dels deraf, att omedelbart efter
framställningen af detta det heter: »Så att man bör rigta sin
uppmärksamhet pä de erfarnes och äldres eller insigtsfulles
obevisade påståenden icke mindre än bevisen, ty genom att
hafva (skärpt) öga ur erfarenheten se de rätt»1), dels deraf,
att Aristoteles annorstädes framställer praktisk erfarenhet
såsom en nödvändig förutsättning för insigten-). — Men
uttrycken »praktisk induktion» och »praktisk erfarenhet»
få ej missförstås. De äro praktiska endast så till vida, att
deras foremål är praktiskt. I sig sjelfva äro de teoretiska
och uttrycka en utsago om ett ändamål for handlandet 3). —
Men huru kan organet for denna induktion, varseblifningen,
kallas med samma namn som förnuftet, νονς? Svaret är
ytterst lätt. I teoretiskt hänseende är ju varseblifningen

’) c. 11, ma, b, II.

Vt, 8. 1142, a, 14; II, I i början.

*) Det heter VI, 2. 1139, a, 18, att varseblifningen icke är
princip för handling. Vidare säges den så väl i Aristoteles teoretiska
undersökningar (Anal. Post. II, 19. 99, b, 35; De An. III, 2. 426, b, 8;
III, 9. 432, a, 15 m. fl.) som i hans praktiska (Nic. Eth. Il, 9. 1109,
b, 23; IV, 5. 1126, b, 3: X, 4. 1174, b, 34) vara »bedömande», χριτίχόί.
Men denna bestämning brukas af Aristoteles för att beteckna något
teoretiskt i motsats till något praktiskt, se Nic. Eth. VI, 10. 1143, a,
6 ff. — Är nu varseblifningen något teoretiskt, följer, att den på den
samma grundade induktionen har samma karakter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free