- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
138

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

såsom bestämbar af det verkliga förnuftet lidande förnuft
eller förnuft till möjligheten; hvarför skulle den ej kunna
kallas så såsom bestämbar af det verkliga förnuftet i
praktiskt hänseende d. v. s. såsom förutsättning for insigt. Af
de båda olika förnuft, om hvilka talas på stället i fråga, är
det första det verldiga förnuftet, det andra dettas material
i praktiskt hänseende, således ett lidande förnuft och
»förnuftet är om det yttersta at båda sidor».

Härmed är nu uppvisad den andra forutsättningen för
insigten, nemligen en praktisk induktion genom varseblifniug
och af ett allmänt ändamål. Den första forutsättningen var
άα,νότης, som var en färdighet att efter det allmänna
ändamålet bestämma, hvad som i särskilda fall bör göras. I den
förra var utgångspunkten det särskilda och slutpunkten det
allmänna, i den senare tvärtom.

Innan vi lemna undersökningarna af förutsättningarna för
dygd, ha vi att uppvisa det förhållande, i hvilket de
respek-tiva förutsättningarna för etisk dygd och för insigt stå till
hvarandra. Det är dervid tydligt, att de förra, som bero på
begärets förmåga att rigta sig på ett allmänt ändamål,
motsvara den praktiska induktionen i »varseblifningen». Vi ha
uppvisat, att begärets ändamålsenlighet består deri, att det
kan rigta sig på ett allmänt ändamål i särskilda handlingar
Den praktiska induktionen i varseblifningen består i en
teoretisk färdighet att härleda ett allmänt ändamål ur de
särskilda ändamålen och bildar sålunda den teoretiska
motsvarigheten till begärets ändamålsenlighet. Dessa båda sidor
af ändamålsenligheten äro inflätade i hvarandra, och
Aristoteles framhåller särskildt den teoretiska sidans beroende af
den praktiska. Om begäret icke i den särskilda handlingen
rigtar sig på det allmänna ändamålet, blir det praktiska
sinnet fördunkladt och kan icke bedöma, hvad som bör göras.
Men deremot kan icke begäret öfva inflytande på den all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free