Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
scil. öfversatsen’), tyckes äfven hända, hvad Sokrates
åsyftade. Ty icke då det sanna vetandet synes närvarande
(d v. s. den allmänna grundsatsen)5), blifver affekten, ej
heller förvrides detta genom affekten, utan då den sinliga
scil. undersatsen är närvarande». Sokrates har rätt
derutinnan, att begäret aldrig kan förändra den allmänna
öfvertygelsen af det rätta, hvilken ju i egentlig mening såsom
allmän är vetande; det kan endast »vrida ikring» uppfattningen
af hvad, som i det särskilda fallet bör göras, hvilken icke
är vetande, utan sinlig kunskap om något särskildt, men iir
det, som drifver till handling. Sålunda är uppfattningen
deraf, hvad som i särskilda fall i och för ändamålets
uppnående bör göras, beroende af begäret, och om detta strider
mot den allmänna grundsatsen, blir den förra origtig, om
ock grundsatsen såsom sådan står fast.
Men då grundsatsen är härledd genom induktion ur
särskilda fall, men dessa bestämmas efter begäret, är det
tydligt, att den förra med afseende å sin uppkomst är
beroende af begärets beskaffenhet. Derför säger ock
Aristoteles, att »principen» d. v. s. det allmänna ändamålet icke
fastställes hos någon genom undervisning, utan endast »af
naturen och genom vana menar man rätt med afseende å
’) Detta, emedan undersatsens subjekt ocb undersatsen uppfattas
tenom omedelbar varseblifning, jmfr VI, 11. 1143, b, 5; VII, 3. 1147,
a, 25, och tillhöra »det särskilda».
2) Hamsauer tolkar »det sanna vetandet» såsom det, som är
fulländadt genom en nfull svllogismus.» Men Aristoteles sammanställer
ett par rader ofvanför vetande och allmän kunskap med tydlig
hänsyftning på öfversatsen i slutledningen; jmfr Stewart, Notes ön the
Nic. Kth. II, 163. I öfrigt märkes, att han icke tager vetande i den
stränga bemärkelse, hvari han annars brukar detta ord (ty då skulle
det ej ha något praktiskt till innehåll), utan såsom liktydigt med
»allmän mening», roen i ifrågavarande undersökning är likgiltigt, om
man använder uttrycket vetande eller mening; jmfr VII, 3. 1146, b, 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
