Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
niskan såsom teoretiskt och praktiskt ändamålsenligt
verksam utan att vara sedligt god, är, att hon fastställer ett
allmänt ändamål af klokhet, vunnen genom erfarenhet och vana,
och tvingar begären till lydnad. Det är tydligt, att en
sådan ståndpunkt i sig sjelf är ohållbar och drifver öfver till
en högre. Om den allmänna grundsatsens gällande kraft
hvilar på klokhet och vana, förutsätter den, att begäret är
rigtadt på densamma, men då begäret är stridande mot
den, måste det genom densamma betvingas och dess
rigtning på grundsatsen förutsätter dennas tillvaro.
Ståndpunkten innebär sålunda i sig sjelf en cirkel.
För att belysa den nu gjorda framställningen af
förutsättningarna för den etiska dygden och insigten d. v. s. de
dygder, som bilda grundlaget för en sedlig verksamhet, ha
vi att nämna något om förutsättningarna för dessa dygders
motsatta poler, xaxCu eller μοχθηρία1), och illistighet, πav-
att orden nö μίνι och mo Siv i båda fallen, i hvilka de användas,
måste hänföras till hufvudorden b ίγχρατήί och b ouiipρων på olika
sätt, nemligen i det senare fallet motsatt mot det förra. Annare
uppstode en motsägelse. Först säges nemligen o μίν ha onda begär och
ό Si icke; derefter säges o μίν icke känna någon lust att handla mot
grundsatsen, hvilket tydligen motsäger det, som förut blifvit sagdt
om honom, men öfverensstämmer med det, som sagts om b Si.
Likaså strider det andra påståendet om ό Si, att han känner lust att
bandia mot grundsatsen, men icke föres af denna lust, mot det förra
påståendet om honom, men öfverensstämmer med det, som förut sagts
om o μίν. Men nu hänför sig b μίν på första stället tydligen till
ό ΐγχρατήί och b Si till b αυϊφρων, såsom eynes af parallelställen, VII,
2. 1146, a, 9 och X, 8. 1178, b. 16. Derför måste ό μίν på det
senare stället hänföras till ’ο αοίψρων och b Si till b ίγχρατήί. —
Meningen är sålunda, att den återhållsamme har begärelse att handla
mot den rigtiga grundsatsen, men betvingar detta begär, då deremot
den besinningsfulle icke har några onda begär att betvinga,
’) Att desea båda bilda motsatsen till dygden, framgår deraf,
att de sägas förderfva principen (ändamålet, grundsatsen), under det
dygden bevarar den, VI, 6. 1140, b, 19 och VII, 8. 1151, a, 15;
vidare deraf, att menniskan säges i den göra det onda för det ondas
egen skull, a, 13, då hon i dygden gör det goda för det godae egen
skull.
någerttrom: Aristoteles etiska grundtankar. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
