- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
153

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

dåligt. Den sida af själen, som ligger till grund for den
torra, är, såsom redan har antydts, den varseblifvande själen,
så vidt den har till föremål bedömandet af handlingar. Detta
praktiska sinne för det rätta, som utmärker menniskan till
skilnad från djuren’), fastställer ändamålet i särskilda fall
(varseblifningen af det yttersta och särskilda; se ofvan sid. 136)
i förening med viljan, så att dessa båda förutsätta hvarandra
För den, som har en god vilja, synes det sant goda godt,
och för den, som har en ond, det onda och tvärtom. Derför
beror rigtningen af detta sinne at’ menniskans viljerigtning,
och menniskan kan derför sägas vara sjelf orsaken till
sina foreställningar om det goda i samma hänseende, som
hon kan sägas fritt rigta sin vilja på ett ändamål 2).
Vi bestämma derför det praktiska sinnet såsom det sinne,
som uppfattar ett allmänt ändamål, godt eller ondt, i
särskilda handlingar, och som bildar den teoretiska sidan
af viljan.

För άίινόιης åter ligger det praktiska förståndet eller
förmågan att öfverlägga, rö λυγιστιχόν, till grund. Vi ha
redan ofvan visat, att detta förstånd icke är
ändamålsbe-stämmande, utan endast en förmåga att for ett visst
faststäldt ändamål uppfinna de rätta medlen. Derför beror
den rigtning, som detsamma erhåller, på beskaffenheten af
det ändamål, som är faststäldt genom den praktiska
varseblifningen och viljan3). Ar detta ändamål godt. kommer
förståndet att uttrycka en förutsättning för insigt, är det
ondt, for illistighet.

Vidare är att märka, att det praktiska förståndet är
strängt skildt från förnuftet derigenom, att det är sinligt.
Denna skilnad synes strida mot den gemensamma
benämningen νονς, som tyckes antyda, att de tillhöra samma område.

’) Pol. I, 2. 1253, a, 15. *) Nic. Eth. III, 5. 1114, b. 1.

’) De Ad. III, 10. 433, a, 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free