Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
ning, hvarom här är fråga, och deu, hvaraf matematikern
betjenar sig. Det säges, att det här icke är fråga om en
varseblifning af det tor ett särskildt siune egendomliga, utan
om »en sådan, hvarigenom vi varseblifva, att det yttersta i
matematiken är triangeln». För att förstå detta bör erinras
derom, att Aristoteles antager utom den varseblifning, som
är gifven genom ett särskildt sinne, en, som är gemensam
for flere sinnen. Den senare har till innehåll hvila, rörelse,
tal, gestalt och storhet o. s. v. och är sålunda den, hvarifrån
matematikern utgår1). När matematikern ser en särskild
triangel, faster han sig ej vid dess färg, materia o. s. v.,
utan endast vid dess form, hvarigenom en sådan
varseblifning är en χοινή uioittjaig. Nu har hvarje varseblifning
enligt Aristoteles karakteren att intuitivt se det allmänna i
det särskilda-); derför kan ock matematikern i en särskild
triangel se triangelns allmänna egenskaper. Det är denna
egendomlighet, som Aristoteles med det förevarande
exemplet vill framhäfva. — Två tolkningar af detsamma ha
blifvit gifna. Enligt den ena3) betyder το εσχατον det särskilda,
så att det är att öfversätta: »vi varseblifva, att detta
särskilda är en triangel», d. v. s. vi kunna vid varseblifningen
se bort från tillfälliga omständigheter och fästa oss endast
vid formen, hvarigenom varseblifningen är en κοινή α’ίαΰησις.
Enligt den andra1) är att öfversätta: »Det sista, hvartill man
kommer vid sönderdelningen af en figur är triangeln», då
id εσχατον är fattadt i analogi med το εσχατον vid
öfverläggningen. Det synes, som om båda tolkningarna hade skäl
för sig, den förra, dels emedan το εσχατον hos Aristoteles
ofta betyder det särskilda (se ofvan!), dels emedan
varseblifningen säges alltid gå på ett särskildt, om ock den kan.
’) De Ad. II, β i början. 2) Se ofvan sid. 22 ff. ’) Stewart.
4) Trendelenburg, Zeller, Eberlein m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
