- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
166

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

ståndet, och den har derför sitt säte i den själsdel, som
betecknar enheten af dessa båda och af Aristoteles kallas
»det beslutande», το προαιρονμενον’), som ligger till grund
för beslutet, ι) προαίρεαις. Vi ha att undersöka dettas
karakter.

Aristoteles skiljer beslutet fråu viljan (i inskr. men.)
så, att den senare går på ett ändamål, det förra på medlen
till ett ändamål. Vi vilja vara friska, vi vilja vara
lycksaliga — det passar ej att säga vi besluta oss för att vara
friska o. s. v. —, men vi besluta att göra det, genom
hvilket vi blifva friska o. s. v.2). Dermed sammanhänger, att
viljan kan gå på det omöjliga såsom i önskan, men aldrig
beslutet, emedan det alltid afser utförandet af en viss handling,
som ligger i vårt skön3). Det, som vidare utmärker beslutet,
är, att det alltid är föregånget af öfverläggning och derför är
förenadt med förståndig reflexion {μετά λόγο v xai διανοίας).
Öfverläggningen uppsöker, såsom visats, medeln för
uppnående af ett allmänt ändamål i ett särskildt fall (rö
εσχα-τον). På detta rigtar sig beslutet och afslutar sålunda
öfverläggningen1). Det kan sägas bestå af tvenne momenter,
begär och öfverläggning för ett ändamål, ορεξις xai λόγος
υ ενεχά τίνος % af hvilka det förra rigtar sig på hvad den
senare bestämt, ty »bedömande efter öfverläggningen
(handlingen), sträfva vi i enlighet med öfverläggningen»6). Dessa
båda momenter gä tillsammans till ett enda helt, hvarför
Aristoteles bestämmer föresatsen såsom βονλευτιχι) ορεξις
των έφ’ ■ήμΐν1) och ορεξις διανοψιχή eller νονς ορεκτικός").
»En sådan (enande) princip är menniskan»9) eller, såsom det
heter annorstädes, «det af henne, som herskar (rö ήγοι’με-

’) III, 3. 1113, a, 7. *) c. 2. 1111, b, 26.

’) b, 19. 4) III, 3. 1113, a, 5.

s) VI, 2. 1139, a, 32. «) III, 3. 1113, a, 11.

η a, 10. 8) VI, 2. 1139, b, 4. ’) b, 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free