- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
167

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

τον)»’). Det är tydligt, att Aristoteles dermed afsett sjelfva
personlighetens medelpunkt, såsom bildande enheten af
förstånd oeh begär och dermed handlingens princip. Vi ha
att närmare undersöka, huru Aristoteles tänkt sig denna.

Först oeh främst är tydligt, att det konstitutiva
momentet i densamma är den grundsats, hvarefter förståndet
öfver-lägger. Efter beskaffenheten af denna är nemligen en
menniska god eller ond2). Den uttrycker den reglerande
principen, som determinerar begäret till handling och gifver
detta sjelfbestämdhet3). Visserligen är begäret äfven i de
lägre drifterna i viss mån sjelfbestämdt, men icke i samma
hänseende, som då det är bestämdt af förståndet. Det eger
nemligen endast i det senare fallet fasthet och konsekvens
och en inre princip, hvarifrån det utgår4). Derigenom kan
förståndet sägas vara det, hvarigenom menniskan eger sin
individualitet5).

A andra sidan tyckes dock begäret sjelft vara det
egentligt konstitutiva, enär grundsatsen är i sig sjelf abstrakt och
obestämd, och derför öfverlägguingeus resultat bestämmes
efter begärets rigtning i det särskilda fallet6). Således för-

’) III, 8. 1113, a, 6. Zeller sid. 600 anser, att τό τ,γοίμίνοι
betyder icke den enande principen af begär och öfverläggning eller
förstånd, utan förståndet sjelft, emedan endast detta kan sägas vara
en del af sjelfva menniskan. Men intet hindrar, att äfven enheten af
begäret och förståndet säges vara en del af menniskan, nemligen det,
som uttrycker det principiella i henne. Derjemte finnes ju mycket
annat hos menniskan, nemligen »oförståndiga» begär, hvilka beteckna
den djuriska sidan af henne; jmfr Rhet. I, 10. 1369, 1.

a) VII, 8. 1 löl, a. 15. »Af dygden och ondskan bevarar den ena
och förstör den andra principen, men i gerningarna är principen
ändamålet», som fastställes genom den allmänna grundsatsen; jmfr VII,
9. 1152, a, 5 samt c. 6. 1150, a, 4 ff.

3) Pol. I, 5. 1254, b. 5. »Förståndet herskar öfver begäret med
ett kungligt välden.

’) III, 2. ·) Eth. Nic. IX, 8. 1168, b. 28.

") De An. III, 9. 433, a, 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free