- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
181

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - β. Om dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

sedligt sköna är eu blott form, innehållet sinligt, oeh af
begreppet om det sedligt sköna såsonl en konkret förnuftig
verklighet i insigten torde vara sjelfva den springande
punkten i Aristoteles etik, liksom i hans kunskapslära
sammanställandet af förnuftet såsom en ren form med sinligt
innehåll och såsom en ren verklighet, — af empirism och
rationalism.

Nu återstår att undersöka den etiska dygdens och
in-sigtens inbördes förhållande. Vi ha förut visat, att viljan
och det praktiska förståndet stå i det forhållande till
hvarandra, att grundsatsen, hvarefter det senare öfverlägger,
bestämmes af viljerigtningen. Denna är nemligen inflätad i
och förenad med den praktiska varseblifningen, som
teoretiskt bestämmer ändamålet. Såsom vi äfven visat, erhåller
viljerigtningen icke någon konstans och sjelfbestämdhet
annat än genom den etiska dygden; det är sålunda genom
denna, som ändamålet får formen af en konstant grundsats,
hvarifrån det praktiska forståndet utgår. Men såsom
bestämd genom etisk dygd är denna grundsats sedligt skön,
och det praktiska förståndet, såsom egande färdighet att
öfverlägga efter densamma, har insigt. Sålunda stå den
etiska dygden och insigten i det förhållande till hvarandra,
att den förra bestämmer det rigtiga ändamålet, o o o ifö ς
σχυπός, och insigten medlen till dettas vinnande genom
öfverläggningen ’).

Men viljan af ett ändamål är icke möjlig utan vilja af
medlen till detta ändamål. Men medlen till ändamålet
utfinnas genom öfverläggning, derför kan ock viljan betraktas
såsom afslutande öfverläggningen, i det den rigtar sig på
»det yttersta medlet» för ändamålets förverkligande, då viljan
och det praktiska förståndet bilda ett enda helt i beslutet,

’) a, 7; c. 13. 1145, a, δ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free