- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
182

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - β. Om dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

ή προαίρεαις, i hvilket alla de sidor af själen, som komma
i fråga vid en etisk betraktelse, äro förenade till ett helt, och
hvilket, försåvidt det är beslut till återhållsamhet, innefattar
i sig förutsättningarna för etisk dygd och insigt.
Emellertid innebär den enhet, som finnes i beslutet liksom i
återhållsamheten, vissa svårigheter. A ena sidan är grundsatsen
det konstitutiva, i det den bestämmer begäret, som utan att
vara bestämdt deraf är blindt, å andra sidan kan den
såsom abstrakt icke bestämma begäret, utan att detta af sig
sjelft rigtar sig på densamma. Detta är en cirkel, som måste
brytas. Grundsatsen förutsätter för att vara gällande
begärets rigtning på densamma, men denua rigtning är
omöjlig, så vidt icke begäret är af grundsatsen bestämd.
Aristoteles bryter cirkeln här, liksom annars i dylika fall, genom
att hänvisa till uppfostran. I denna tänkes en annan
person gifva den allmänna grundsatsen och befalla till lydnad
för densamma. Detta för tydligen till en regressus in
in-finitum. En sådan regressus kan icke Aristoteles komma
ifrån här vid den punkt, som bildar sjelfva kärnpunkten i
hans etik, der det skall afgöras, huru det lägre begäret är
bestämbart af deu högre grundsatsen. Den har här liksom
annorstädes sin grund i hans teleologi, i hvilken ändamålet
såsom abstrakt icke eger verklighet for sig och derför fordrar
ett högre, genom hvilket det erhåller realitet och så i det
oändliga. — Men huru kan en befallning eller, såsom
Aristoteles kallar det, ett »vänjande» åstadkomma ett beslut ä
dens sida, som erhåller befallning, då ju beslutet måste
tänkas fritt?

Svaret härpå måste gifvas i öfverensstämmelse med
hvad, som förut blifvit framstäldt i afseende på insigten»
möjlighet såsom sådan: genom medelbegreppet det sedligt
sköna. Om grundsatsen fattas såsom sedligt skön, är den
konkret och bestämmer fullständigt begäret. A andra sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free