- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
184

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - β. Om dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

teles ofta förekommande, att han hänvisar till den sedliga
karakteren såsom normen för allt handlande, emedan i den
samma allena det sedligt sköna har konkret betydelse och
grundsatsen är en konkret sedenorm. I den sedliga
karakteren är sålunda ett beslut möjligt och närmare bestämdt ett
sedligt beslut, emedan i densamma de båda sidorna hos den
sinliga af förnuftet bestämbara själen, grundsatsen —
ändamålet, formen — och begäret — materien — äro bestämda
af det sedligt sköna och derför bilda ett odelbart helt.

Vi kunna bestämma den sedliga karakteren — enheten
af etisk dygd och insigt — såsom »en själsbeskaffenhet,
enligt hvilken menniskan konstant väljer den rätta midten i
förhållande till oss, bestämd af grundsatsen och af den
grundsats, enligt hvilken den insigtsfulle öfverhufvud bestämmer»’)
(de senare orden beteckna, att grundsatsen är konkret såsom
sedligt skön) för det sedligt skönas skull2) eller för
handlingens egen skull3). I denna definition ligger hufvudvigten
icke på den allmänna grundsatsen att välja den rätta
midten, utan derpå, att valet sker för det sedligt skönas skull,
eller såsom den insigtsfulle, d. v. s. den, för hvilken det
sedligt sköna är ändamål, bestämmer detsamma. Dermed
är framstäld den rationalistiska sida, som onekligen finnes i
Aristoteles dygdelära.

*) II, 6. 1106, b, 36. ϊοτιν ϋρα η à\jttrt εξις προαιρίτιχή, tv
μιαόπ/τι ovaa rfj πρόί i μ (i i, ώριομίντ) λόγω xai ij> av ο φρόνιμο!
όρί-otttv. Visserligen är denna definition egentligen utsagd om den etiska
dygden, men emedan denna är betraktad i sitt sammanhang med
insigten, är tydligt, att definitionen gäller sensa eminenti om den sedliga
karakteren såsom enhet af etisk dygd och insigt.

*) III. 7. 1115, b, 23. »Den tappre gör det, som hör till
tapperheten, för det sedligt skönas skull» (χαλον ϊίνικα).

s) II, 4. 1106, a, 31. »Dygdig är den, som beslutar det, som
hör till dygden, för dess egen skull, προαιρονμίνοί Si’ αϋτά»; VI, 12.
1144, a, 18. God άγα&όI (= sedligt god, onovSatoi, a, 16) är någon
genom att besluta något för sjelfva handlingens skull, Stà προαίρεσιν
xai αυτών tvtxa των πραττομίνων.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free