- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
188

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - β. Om dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

öfvertygelse om sitt handlandes rigtighet1); eller med andra
ord: om hon sträfvar efter öfvermätt eller brist i sina
affekter icke på grund af starka eller svaga begär, utan af
grundsats2). I ondskan finnes således icke, såsom i
oåterhållsamheten, en strid mellan det lägre och det högre, en god
grundsats och ett ondt begär, ej heller någon lagkränkning i den
stoiska meningen (νόμου άπαγόρενμα, άνόμημα). Den
sedligt onde saknar till och med insigt i den rigtiga
grundsatsen3) och kan derför icke sägas kränka densamma. Hvad
som konstituerar ondskans väsen, är i stället den fulla
öfverensstämmelsen mellan en förderfvad lifsprincip eller
grundsats4) och den lägre affektiva sidan — den liknar en stad
med onda lagar, som efterlefvas4).

Man ser af denna framställning, att samma förhållande
råder i ondskan som i dygden fast från motsatta
synpunkter, nemligen en förening af den högre principiella sidan och
den lägre affektiva hos den sinliga själen. Nu var i dygden
en sådan förening betingad deraf, att den sinliga,
ändamålsenligt organiserade själen bestämdes af förnuftet eller det
sedligt sköna. Tydligen är derför äfven ondskan möjlig
endast genom eu dylik betingelse. Dock är att märka, att
i densamma det sinliga endast negativt är bestämdt af
förnuftet, emedan det just är frånvaron af en sedligt skön form,
som utmärker densamma. Man kan således bestämma
ondskan såsom en beskaffenhet hos den sinliga själen,
uttryckande en förvänd ändmålsenlighet hos densamma, negativt
bestämd af förnuftet.

Efter den nu gjorda framställningen af dygdens och dess

motsats, ondskans, väsen är att undersöka den indelning af

_ »

’) VII, 3. 1146, b, 22; c. 8. 1151, a, 11 ff.; c. 9. 1152, a, 4.
’) c. 4. 1148, a, 17. *) Se ofvan. sid. 148.
’) c. 8. 1151, a, 15; c. 6. 1150, a, 1.
·) c. 10. 1152, a, 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free