- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
189

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - β. Om dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

dygden, som Aristoteles uppställer; men dä den närmare
undersökningen häraf icke faller inom ramen för den nu
föreliggande framställningen, hafva vi här endast att besvara
spörsmålet, i hvilken mening dygden hos Aristoteles kan
indelas. Han säger härom, att det från en synpunkt är
omöjligt att indela dygden i från hvarandra skilda arter,
nemligen om den betraktas såsom liggande till -grund för
sedlig karakter öfverhufvud och såsom förenad med insigt,
»ty i insigten såsom en dygd måste alla dygder finnas»1).
Dermed har han betraktat dygden från den synpunkten, att
grundsatsen, hvarpå den grundar sig, i insigten äro konkret
och individuel, samt att i den sedliga karakteren, såsom
grundad på dygd, menniskans hela väsen är rigtadt på
grundsatsen såsom sedligt god, och att derför en delning af
dygden är omöjlig. Det är tydligt, att denna synpunkt är den
ofvan behandlade rationalistiska, från hvilken allena
grundsatsen är individuel, och karakteren innebär en konstant
viljerigtniug. — A andra sidan framhåller dock Aristoteles,
att från det sinliga materialets synpunkt dygden kan indelas
såväl efter grader som efter arter. Sålunda är den etiska
dygden mera fulländad hos mannen än hos kvinnan och
barnet, emedan mannen har naturliga aulag, som äro
skickliga af en större fulländning än qvinnans och barnets2).
Likaså är en indelning efter arter möjlig, om mau ser
dygden från den sammas natursida, ty icke är af naturen samma
menniska väl skickad till alla dygder3). Det är tydligt, att

’) Eth. Nio. VI, 13. 1144, b, 35. τούτο (scil. το χωρίζάο&αι τάς
άρε τάς) κατά uti τάς φνοιχάς αρετάς ιιάί’χετπι, κ α lf’ ας dl άττλώς
λέγεται άγα&ός, ονχ ϊνδίχιτ αι· άμα γάρ τϊ; ψρονήσίΐ μ ι à ιπαρχοΐστ] πάσαι
Ιπάρξουσιν. Jmfr Pol. III, 3. 1276, b, 33. nDen sedligt gode munnen
(den sedliga karakteren) betrakta vi i förhållande endast till en dvgd,
den fulländadeD, hvilket, såsom synes af sammanhanget, betyder
dygden såsom en odelbar enhet.

’) Pol. I. 13. 1260, a, 10; jmfr III, 4. 1277, b, 17.

3) Eth. Nic. p. a. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free