- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
195

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afslutning. Öfvergång till statsläran. Resumé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelftillräcklig och universel praktisk verksamhet såsom bildande
det högsta momentet i det högsta goda. Emellertid är denna
verksamhet ej såsom visheten en inre, utan en yttre: dess
mål ligger i åstadkommandet af en yttre rättslig ordning.
Således har Aristoteles genom detta begrepp gifvit det
högsta goda en praktisk karakter, men har dervid flyttat
tyngdpunkten från den inre sidan i verksamheten till den
yttre.

För att rätt förstå betydelsen af Aristoteles statslära,
tänkt i förhållande till hans sedelära i egentlig mening och
hans lycksalighetslära i allmänhet, bör man erinra sig den
objektiva ståndpunkt, som utmärker Aristoteles liksom den
grekiska filosofin öfverhufvud. Det objektiva uttrycker det
reala, under det att det subjektiva har en mera formel
betydelse. I öfverensstämmelse dermed erhåller Aristoteles
etik sin egentligt reala sida genom hans statslära, som
utgår från ett mera objektivt betraktelsesätt. —

Då Sokrates och Plato införde ett rationalistiskt
åskådningssätt i den grekiska filosofien, skedde en brytning med
den föregående kulturutvecklingen. Denna brytning var en
brytning i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende. Den
var en brytning i teoretiskt hänseende derutinnan, att i
stället för den oreflekterade empirism, som ansåg det för
sinnena gifna såsom den sanna verkligheten, uppstäldes en
verldsåskådning, enligt hvilken den sinliga verlden har endast
fenomenel betydelse, men deremot åt en ideal verld, gifven
för förnuftet, tillerkännes betydelse af sann verklighet[1]. Den
var en brytning i praktiskt hänseende derutinnan, att i


[1] Till belysning at detta förhållande må erinras derom, att i
nästan hela den försokratiska filosofien tyngdpunkten ligger på
fysiken, under det att hos Plato fysiken ej ens har vetenskapligt värde
(se härom ofvan sid. 36), men deremot dialektiken eller idéläran är
sann kunskap eller vetande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free